Varje dag finns det EN och bara en grej jag kan tänka mig att äta. Allt annat känns oaptitligt. Laga mat känns jättejobbigt - och då älskar jag vanligtvis att laga mat. I fredags längtade jag efter köttfärssås och spagetti så mycket att jag nästan började gråta när jag tänkte på att J skulle handla och laga den åt mig (gravidhormoner, hallå). Igår tyckte jag att pulversoppa var grejen. Minestrone, närmare bestämt. Idag ville jag ha något med kyckling, och sen kom jag på att det var kycklingrulle som jag var tvungen att äta. J åkte snällt och köpte. Ikväll har han lovat att köpa lakritsbåtar till mig.
Jag märker att han tänker mycket på barnet, han pratar namn och undrar över saker och ting. Känns jättehärligt att ligga och prata om barnet - om det blir en tjej eller kille, vad han eller hon kommer att ha för egenskaper. Det för oss närmare varandra. Det är jag jätteglad över. Annars är det en tung dag. Ingen speciell anledning, det känns bara deppigt. Jag tror att det är illamåendet och tröttheten som slår hårt. Orkar verkligen ingenting idag, ögonen svider av trötthet hela tiden.
Idag går jag in i V 8, och ultraljudet närmar sig. Något jag både ser fram emot och bävar inför. Men jag är åtminstone inte lika skräckslagen som för någon vecka sedan. Den här veckan är embryot stort som ett smultron och har tydliga fingrar och tår. Tänderna, gommen och öronen håller på att formas. Ögonen börjar få ögonlock. Testiklar eller äggstockar bildas. Denna vecka och fram till V 21 fortsätter alla organ som redan är formade att specialiseras och utvecklas. Helt otroligt egentligen! Det lilla livet är bara någon centimeter, men nästan allt är på plats!
Visst är det mysigt när man kan se framtiden på ett lite positivare sätt. Härligt att det är vecka 8 redan :) Kram!
SvaraRadera