Glad påsk!

Ägglossning delux

Har aldrig känt av en ägglossning så intensivt som denna gång! Det hugger och drar, och känns ännu mer om jag går. För varje steg jag tar så känns det lite extra. Har hållit på hela eftermiddagen och kvällen. Märkligt,  detta. Har jobbat ikväll, och en medarbetare sa att jag såg sammanbiten ut. Kände inte för att berätta att jag hade ägglossning, tror inte heller att det var information han ville ha. Men smärtan kanske beror på att det är två ägg som släpper? Kan inte låta bli att hoppas på att det är fina ägg nu när det känns så starkt. Men det borde ju inte ha med varandra att göra. Hoppas gör man. Tills hoppet är ute. Suck.

Supertydlig LH-stegring

Kanske innebär det att två ägg verkligen släpptes denna gång? Hoppas inte fler än så...

Resistens mot Pergotime

Nu sista månaden fick jag ju förmodligen ingen ägglossning. Läkaren sa att jag nog hade fått ökad resistens mot Pergotime. Men en sak glömde jag bort att fråga henne. Går det tillbaka om man håller upp med Pergotime under en längre tid? Eller kommer jag att ha en förhöjd resistens hela livet? Det kan ju göra att det skulle kunna bli knepigt om vi någon gång skulle försöka oss på ett andra barn. Är det någon av er som vet?

Rapport

Känns så skönt att jag kan skriva av mig på den här bloggen! Man vill ju inte prata med hur många kompisar som helst om barnlösheten och alla turer kring det. Känner ändå att jag har pratat om det med för många. Jag får lite för många "hur går det"-frågor. Det är inte alltid man är i balans för att kunna prata om det distanserat, och det finns inte så många som  jag är bekväm med att gråta inför.

Hur som helst.

Idag var jag på ultraljud för att kolla hur jag svarade på dubbel dos Pergotime. Jag blev lite nervös när gynekologen började räkna. Hur många ägg var det egentligen? Det var nog svårt att se eftersom jag men min PCO har jättemånga lika stora ägg, och gynekologen var ST-läkare som fick hjälp av en mer erfaren läkare. Till slut kom hon fram till att det var två ägg som hade växt till sig så mycket att de skulle släppa den närmaste veckan. Två, inte tre eller fyra. Så vi får försöka denna gång, jippi! Finns en viss risk för tvillingar, men vi blir otroligt tacksamma om det skulle bli så, även om jag tror att det blir sjukt jobbigt. Men jag ska inte gå händelserna i förväg, steg ett är ju att bli gravid!

Fick också lära mig hur jag skulle ta den första sprutan, Puregon. Det krävdes lite viljestyrka för att sticka sig själv, men det gick bra till slut! Blev så förvånad, för det kändes inte alls! Detta var bara en övning, jag kommer starta igång cd 3 vid nästa mens. Nu är jag på cd 11. Vi har också bestämt oss för Örebro, det är närmast och den enda jag har pratat med som har gjort IVF, gjorde den där, och de var nöjda.

Känns bra så här långt! Ska jobba hela helgen, men kändes gött att inleda med ett positivt besked!

Vad som händer i mitt undermedvetna

Satt och klottrade lite medan jag satt på seminarier hela dagen igår. Jag lyssnar bättre då, speciellt eftersom det var på engelska. Jag gör lite mönster, det blir som det blir. Vet inte vad jag vill rita när jag börjar. Men så upptäckte jag att jag hade gjort denna bild, och tyckte att det såg ut som ett litet foster skyddad i en liten kokong. Det betyder nog att det lever i mig ständigt, oavsett om jag är medveten om det eller inte.

Huvudstaden

Är i Stockholm med mitt jobb. Det hade varit grymt intensivt, men nu har jag haft en dryg timme på stan. Kollat lite i affärer, har satt mig ner och känner plötsligt hur trött jag är.

Idag tog jag de sista Pergotime-tabletterna. Nu väntar jag på vad ultraljudet visar på fredag. Konstigt egentligen, att jag äter läkemedel och besöker läkaren som om jag vore sjuk när allt handlar om att bli gravid. Och vi har hållit på så länge nu att jag nästan glömmer varför jag håller på med allt detta. Jag kommer på mig själv med att tänka att jag aldrig kommer att behålla en graviditet fram till v 12. Det känns så avlägset, något som händer andra. Men om det vore sant skulle det ju inte vara någon mening med att försöka. Konstigt att det kan bli rutin att försöka få barn. Man liksom fastnar i en fas som för de flesta är väldigt kort. Som att leva i ett kanske, i en förhoppning.

Postar detta nu innan jag flummar ut alltför mycket.

Knaprar

För tillfället är det Pergotime som gäller. Knaprar på för fullt, tar dubbla dosen: två tabletter per dag istället för en. På fredag ska jag på ultraljud för att kontrollera att det inte är för många ägg som lossar denna gång. Innan ultraljudet är det sexförbud. För visst vill jag ha barn, men fyrlingar kan nog ändå vara too much. Det riskerar vi om spermierna överlever till ägglossningen, och jag släpper för många ägg. Men det känns lite konstigt att bekymra sig för det när jag har svårt att bli gravid överhuvudtaget.

Jag tycker det ska bli skönt att ha full koll på ägglossningen denna gång - inga stickor kommer behövas eftersom läkaren också kan räkna ut när jag kommer ägglossa. Efter nästa mens blir det lite mer avancerat: sprutor!

Läkarbesök

Så kom besöket på sjukhuset då vi skulle starta igång vårt IVF-försök. Jag kände mig deppig och stressad innan. Jag hade gärna velat ha lite mer detaljerad information innan besöket, så jag visste vad jag kunde vänta mig. Men som kompensation blev vi fullständigt fullmatade med information under den timmen vi var där. Kände mig nästan snurrig till slut.

Läkaren kom fram till att vi skulle göra det "korta protokollet", vilket innebär två veckor av stimulering. Kort låter ju bra. Från början lät det som jag skulle få börja redan idag (!), men sen räknade läkaren ut att då skulle äggplocket bli runt påsk, och då har de stängt. Så nu får jag vänta till nästa mens. Jag berättade om att jag hade haft långa cykler hela hösten, och att jag förmodligen inte ägglossade alls denna månad. Jag frågade också om vi kunde försöka ännu en månad, medan vi väntar på att få starta igång. Läkaren trodde att jag hade börjat bli resistent mot Pergotime, så hon skrev ut recept så att jag nu ska ta två tabletter per dag denna månad, istället för en. Börjar på lördag. En ökning av dosen innebär att jag måste ta ett ultraljud om drygt en vecka för att kolla att jag inte har blivit överstimulerad. Men det är inte helt fel, för då kan de samtidigt kolla när jag borde få nästa mens, och så kan man räkna ut när äggplock och allt annat borde bli. Hon trodde att vi ändå skulle hinna med två försök innan kliniken stänger för sommaren.

Sammantaget: positivt och hoppfullt på alla sätt, men är så trött nu! Jag har nog ägnat mer mental energi åt detta än jag har förstått. Softar ikväll.

Mens typ

Igår började jag blöda lite mer, och har blött lite idag. Dock en riktig fjuttmens, verkligen mindre än vanligt. Så nu ser jag det som att allt hopp för en graviditet är ute, tror inte heller att jag ägglossade denna månad. Det skulle förklara den sena och sparsamma mensen, och den nästan totala bristen på PMS-symptom. Men det positiva är att mensen har kommit igång av sig själv och att jag då säkert inte behöver äta några tabletter för att få igång den. Det är ju gött om man kan stoppa i sig så lite läkemedel som möjligt, tänker jag! Imorgon kl 13.00 har vi tid på fertilitetsmottagningen. Vet inte riktigt vad som kommer att hända, men det får jag väl snart veta. Jag har tagit ledigt hela dagen, kompensation för att jag ska jobba helgen, men tänker också att det kan få vara bra att ta en lugn dag och smälta allt. Det kommer att vara väldigt intensivt de närmaste tio dagarna, så det är nog inte fel att pausa lite. Känns konstigt att det blev så här, det trodde varken J eller jag. Båda trodde vi verkligen att det skulle funka med Pergotime, som det har gjort två gånger tidigare. Men det känns också spännande att det är dags nu, och att det här kanske är något som kan funka för oss. Jag vet att jag tjatar lite om detta, men det är ganska stort att jag är så okej med det som jag ändå är, med tanke på att jag hade panik inför det bara för ett par månader sen.

Dag 45?

Testade negativt idag igen, börjar kännas som en morgonrutin att ta någon typ av test. Hade lite blodblandade flytningar på morgonen, vilket ju ytterligare bekräftar att jag inte är gravid, även om det inte är helt säkert. Ringde fertilitetsmottagningen ändå, och förklarade att jag var orolig att börja en hormonbehandling utan att ha fått mens - ifall jag skulle vara gravid trots allt. Barnmorskan jag pratade med tyckte att jag borde ha fått utslag vid det här laget om jag var gravid, men bokade ändå in mig för ett blodprov under dagen för att utesluta graviditet. Tycker att Värmland är väldigt bra på att ta hand om ofrivilligt barnlösa, jag har (nästan) alltid blivit så bra bemött! Är glad att hon lyssnade på mig utan att vifta bort min oro. Åkte till sjukhuset, väntrummet var tomt så det hela gick på några minuter. När jag kom hem hade jag fortfarande blodblandade flytningar, men ingen riktig mens. Min kropp ville nog helt enkelt inte denna gång.

Känns spännande att få sätta igång på torsdag! Känns härligt att tänka på att jag kommer ha en liten magbula till sommaren, om allt går vägen!

Dag 44

Hämtade mina test på posten idag, kissade på stickan direkt. Inget utslag. Funderar lite på om jag ska ringa fertilitetsmottagningen, men vad ska de säga? Testen är väl så säkra att jag med största sannolikhet inte är gravid.  Men jag kan ju inte heller påbörja en hormonbehandling utan att veta om jag är gravid - och det är ju bara tre dagar dit. Och cellprov ska jag ta samma dag, det känns inte så tryggt att göra det om jag får positivt på testet.

Tycker att jag har känt mig väldigt trött de två senaste dagarna, men det kan ju vara vad som helst. Känner lite i brösten ibland, men inte mycket alls - inte i närheten av min vanliga PMS. Lite ont i magen, mer som hugg och dragningar. Mensvärk känns på ett annat sätt, har inte känt av mensvärk när jag har varit gravid, som många verkar göra, utan det har varit en annan typ av smärta. När jag var gravid senast kände jag direkt när det gick åt skogen - jag fick den vanliga "menskänslan" när hela magen krampar istället för att det drar på ena sidan.

Dag 43

Imorgon borde jag få mina nya graviditetstest med posten. Kunde inte hålla mig, så jag köpte ett dyrtest i lördags - negativt. Men mensen lyser med sin frånvaro. Tror aldrig jag har haft en så här lång cykel, ens innan jag åt Pergotime. Mina hormoner måste vara helt ur fas. Har kanske ätit Pergo för länge? Ser fram emot en ledig dag imorgon, i alla fall. Ska pyssla lite hemma, vi förbereder oss för att renovera sovrummet. Ska bli roligt att fixa till det - sen är hela lägenheten renoverad!

Dag 42

Så långt har jag kommit i cykeln. Känns inte som att det är någon mens på gång. Det drar/hugger i magen ibland, och det pirrar i brösten ibland. Men annars ingenting. Vet inte hur många gånger jag har googlat frasen "gravid inga symptom". Men det hjälper mig inte särskilt mycket. Man verkar ju kunna ha precis vilka symptom som helst. Eller inga symptom alls. Men skulle det inte vara konstigt om jag skulle vara symptomfri denna gång när jag inte varit det under de andra graviditeterna?  Mina gravtest tog slut, så jag har inte testat sen onsdag. Trodde att de skulle komma igår, men det blir nog måndag istället. Har ändå inte så mycket hopp, för jag borde ha fått positivt utslag i onsdags, tycker jag. När jag fick mitt utomkvedshavandeskap testade jag inte positivt förrän efter ett par dagar efter BIM, så om det skulle visa sig att jag är gravid, så skulle jag oroa mig för det. Å andra sidan vet jag ju inte när/om jag fick ägglossning denna gång. Känner mig konstigt nog lugn ändå. Har ju tid bokad för att påbörja IVF 14 mars, så hur det än blir så kommer snart något att hända.

Strumporna

Igår blev jag klar med strumporna också. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på stickmässigt. Tycker de blev söta!

I övrigt: inget nytt.

Stickar

Stickar vidare till mitt lilla syskonbarn L, avslutade nyss denna tröja och fortsätter med matchande sockor. De blir nog klara idag! Är lite periodare när det gäller stickning, men det är kul när man hittar roliga mönster. Skulle vilja posta det till L, men vet inte om jag vågar. Tänk om det skulle komma bort på posten?

Annars händer inte mycket. Ingen mens, ingen pms. Inget positivt gravtest. Det är bara att vänta och se. 

Kroppskaos

Borde få min mens på måndag, men inget är som vanligt denna månad. Ingen ägglossning registrerad för ett par veckor sen, ingen PMS överhuvudtaget. Mår toppen på alla sätt, inte deppig eller lättirriterad. Inga ömma bröst eller mensvärk eller något annat symptom jag brukar ha. Om det inte blev någon ägglossning så kanske mensen blir ännu senare än den brukar vara. Kanske bet inte Pergotime denna gång, vad vet jag? Man försöker styra kroppen, men i slutändan gör den som den vill i alla fall.

Kunde inte låta bli att ta ett för tidigt gravtest igår, men det var såklart negativt - annars hade jag nog meddelat det här! Ska verkligen försöka att invänta mensen och inte ta fler nu.