På läger

Idag börjar lägret, där jag ska vara ända till söndag. Blev väldigt seg av att köra bil i 2,5 timme, men nu har jag vilat upp mig en liten stund. Jag jobbar mycket med ungdomar, och det är ett gäng tonåringar jag har med mig på lägret. Det är vi och 500 pers till, så vi är inte precis ensamma. Känns helt okej att vara här. Vädret är lite svalare för tillfället, så förhoppningsvis kan jag få ett par nätter med bra sömn. Jag tycker alltid att det är lite jobbigt när dagarna är så intensiva som de blir på ett läger. Det är lite svårt att komma ifrån. Därför har jag varit lite orolig för hur det ska gå nu när jag inte har lika mycket ork som tidigare. Men jag har bestämt mig för att ta en sak i taget och försöka gå undan när jag behöver det. Tiden brukar gå väldigt snabbt när man är på läger, vilket är bra för mig som vill att tiden ska rusa fram till ultraljudet!

Sparkad?

Det MÅSTE vara sparkarna jag känner! Har känt samma grej enstaka gånger i någon vecka, men nu tilltar det verkligen och det liknar inget annat som brukar hända i min mage. Igår kväll när jag skulle sova, och nu imorse - samma sak. En killande känsla, och det känns som att jag håller på att bli dålig i magen i typ en hundradels sekund. Väldigt svårt att beskriva. Andra har beskrivit det som en fisk som sprattlar till, och det kan nog stämma - men jag vet inte hur det känns när en fisk sprattlar heller. Men eftersom känslan tilltar, så kan det väl finnas en liten möjlighet att det är bebisen jag känner, och att jag känner den mer nu för att den växt till sig? I så fall lever den fortfarande!

Ler för mig själv. Lycklig.

V 16 (15+0)

Jag jobbar lite lugnt och pustar i värmen. Tror att åskan och regnet kommer imorgon, och det behövs verkligen. Det gröna i naturen har de senaste dagarna långsamt växlat över till en gul färg.

J är bortrest och jag har svårt att koppla av och koncentrera mig på mina arbetsuppgifter. Mitt jobb är ganska uppdragsbetonat, vilket innebär att jag till stor del har saker som behöver göras, men det spelar ingen roll när på dagen jag gör det. Detta har sina för- och nackdelar. Arbetsdagen blir väldigt utspridd med små pauser här och där. Tricket är att inte stressa över detta, utan vara tacksam över att jag är så fri. Så här extremt är det inte alltid förresten. Normalt sett har jag mer tider att passa.

Hur som helst. Jag har hämtat mig från matförgiftningen och kan äta som vanligt igen. Försöker känna om jag kan uppfatta bebisens krumbukter i magen, men det är svårt när man inte vet hur det ska kännas. Ett par gånger tycker jag mig ha känt lite konstiga saker i magen, men det är omöjligt att säkert säga att det verkligen är det lilla livet. Det är bara att vänta...som vanligt.

Uppdatering

Nu har läkaren ringt. Han tyckte inte alls att det lät som listeria och om jag inte började må sämre fanns det inget skäl att undersöka ytterligare. Han tyckte att det lät som en typisk matförgiftning, och att det inte var någon fara, varken för mig eller barnet. Så nu får jag helt enkelt lita på det och koppla av. Är så hungrig nu, men vet inte vad jag vågar äta!

Matförgiftning

Igår var vi på picknick och åt vegetarisk sallad. Jag var noga med ingredienserna, att det skulle vara grav-säkert. Men när vi kom hem sen började jag må illa och kaskadspydde och hade diarré. Jag tror att det har matförgiftning, för jag mådde trots allt för "bra" för maginfluensa. Förstod bara inte vad som skulle kunna ha utlöst det. Men å andra sidan är det ju lite lurigt - det kan ha varit lite vad som helst. Det konstiga är att J åt samma mat - till och med tog han lite mat från min tallrik - utan att bli sjuk. Idag känns det bättre, jag mår inte illa, men är lite medtagen. Och jag som skulle börja jobba idag! Måste försöka hitta någon som ska ersätta mig ikväll. Jag är sällan sjuk, men förra året fick jag också sjukskriva mig under min första arbetsdag. Känns som kroppen protesterar och inte vill jobba. :)

Självklart började jag fundera på om barnet mådde bra mitt i allt detta. Hade jag fått i mig något som skulle kunna vara farligt, som listeria? Jag läste på lite, och symptomen verkade inte stämma. Samtidigt var det inte helt tydligt. Ringde 1177, men det var inte till så stor hjälp. Hon sa bara att det ändå var för tidigt för att göra något om det skulle vara något problem med barnet, och att det visserligen låg skyddat, men att man aldrig kunde veta. Idag ringde jag barnmorskemottagningen. Hon lugnade mig och sa att om jag mot all förmodan skulle ha en listeria-infektion, så var det ändå liten risk att det påverkade barnet. Men hon skulle rådgöra med läkare om eventuell provtagning. I så fall kan man behandla med antibiotika. Så det finns något man kan göra! Det gäller verkligen att inte bara höra med en instans om man ska få bra hjälp. Läkaren eller barnmorskan skulle höra av sig nu under dagen, så jag väntar på att de ska ringa.

V 15 (14+0)

En ny vecka, nu går det verkligen fort! Tyvärr har jag börjat sova väldigt dåligt på nätterna. Jag hoppas att det är värmen, och att det vänder snart. För jag klarar inte att sova för lite nu när jag är gravid, då mår jag dåligt. Sen måste jag bli lite bättre på att ta hand om mig själv, och inte slarva med läggtider. Första arbetsveckan kommer att bli lugn, men andra veckan ska jag iväg på ett läger. Schemat är upplagt så att det är svårt att få åtta timmars sömn. Jag måste nog kontakta lägerchefen och förklara läget. Jag behöver ju vara människa den veckan också. Helst. Men det löser sig på något sätt.

Jag blir helt chockad över hur mycket det lilla livet har växt! Nu väger hon (det känns som om det är en hon) 50 g! Det var inte länge vi såg henne på ultraljudet, då vägde hon väl knappt ett gram. Bara fem veckor kvar till halvtid, och fyra veckor till ultraljudet - det är inte klokt!

Aj

Är så trött att jag har huvudvärk och känner mig illamående. Värmen kan nog spela in också. Det är svårt att få i sig tillräckligt mycket vätska. Man ska ju dricka extra när man är gravid, och så värmen på det. Men jag klagar inte. Jätteskönt med lite sommar! Har haft lite vånda för jobbet, men nu känns det okej. Får försöka att ta varje dag som den kommer och njuta av att jag just nu har rätt mycket energi. På tisdag drar jag igång igen! Nu ska jag vila ögonen och lyssna på poddradio. Rekommenderar starkt P3 Dokumentär för er som inte har upptäckt det programmet än.

Magen

Kollar in min mage varje dag, flera gånger om dagen. Nu börjar den bli svår att dölja. Känns både bra och lite jobbigt. Folk kommer titta och undra, men inte våga säga något. Samtidigt känns det för tidigt att bli helt offentlig med det, bäst vore det om ingen kunde ana något före ultraljudet. Jag förstår inte hur folk klarar av ett sent missfall. Alla vet ju! Så måste man berätta om och om igen... så tungt.

Bävar för att börja jobba nästa vecka. Vill inte! Har inte alls någon lust eller motivation. Som tur är känner jag mig rätt utvilad trots allt. Fem veckor är lång tid. Ska se till att ha en bra vecka, och sen hitta den där motivationen. Det krävs om man ska orka.

V 14 (13+0)

Känns helt fantastiskt att jag har kommit så här långt i graviditeten! Helt overkligt. Och läskigt. Konstigt nog tycker jag fortfarande att det är lite jobbigt när jag stöter på en ny bekant som är gravid eller har ett litet barn. På något sätt känner jag mig fortfarande barnlös. Jag känner det där lilla stynget i hjärtat. Det tar kanske ett tag innan det går över. Samtidigt hoppas jag att jag aldrig glömmer hur det kändes - jag vill inte glömma och slänga ur mig samma kommentarer som jag själv har fått höra.

All kärlek till er som kämpar och längtar! Jag hoppas innerligt att era drömmar besannas.

Barnmorskan

Pratade med min barnmorska igår, och fick veta två saker: jag har låga järndepåer och kommer behöva äta järntillskott efter ultraljudet. De gravidtabletter jag äter nu räcker inte för att järnet ska hålla sig på en bra nivå. Jag hade inte syfilis eller HIV, men det var jag inte speciellt orolig för. Jag hade bra skydd mot röda hund. När det gäller foglossningen kan man få gå på information gratis under flera tillfällen i höst. Jag tänkte gå på det första den 19 augusti. Om det krisade fanns det en sjukgymnast man kunde ringa, men jag ska försöka vänta tills dess. Det är ganska lindrigt än så länge. Det verkade finnas vattenjympa som man kunde gå på. Det tycker jag låter bra. Skonsam träning, men man håller ändå igång lite.

Inköpt

Här är kläderna vi köpte på Ullared. Det blev labantema eftersom det var de enda kläderna som var både könsneutrala och snygga. Väldigt svårt med storlekar. Varken jag eller J var speciellt stora när vi föddes, men medelvikten har väl gått upp sen dess? Utbudet av storlekar var litet också. Läste på nätet att stl 50-56 är lämpligt för nyfödda. Kläderna vi köpte var 56 och 62 cl. Alla är bodys eller pyjamas som man inte behöver dra över huvudet. Det ska vara praktiskt, har jag hört. Babygruppen gravidapp innehåller en utmärkt checklista på vad man behöver köpa in till barnet. Tänkte hålla mig till det och köpa så lite som möjligt. Bebisar växer så fort, och sen lär man få en del presenter också. J:s mamma hade sparat en del jättefina kläder som vi ska få. Han är född -79, så det är äkta retro! Dessutom är han enda barnet, så de är inte så slitna. Jag hoppas få använda åkpåsen från när vi var små som min bror har till sin dotter nu. Vi får slåss om den...kul med ärvda saker tycker jag!

Apropå barnkläder

Vi var på Ullared en snabb sväng igår. Har inte varit där på en massa år, det är ju helt enormt! Ett imperium, typ. Störde mig lite när jag kom till barnavdelningen. Där var det tydligt uppdelat i pojkar och flickor, helt olika sidor av avdelningen. Och tjejkläderna gick helt och hållet i rosa. Killarnas kläder gick i blått och svart. Vi vet ju inte ens könet på barnet, och då funkar det inte att köpa ett massa gulliga rosa grejer. Åtminstone tycker inte jag det. Måste säga att jag stör mig på att det är så könsuppdelat. Det handlar ju om nyfödda barn! Finns det verkligen bara en färg som tjejer kan ha? Jag är inte rabiat på detta område, visst kan jag tänka mig att köpa gulliga klänningar om jag får en dotter. Men jag är ändå lite chockad över vilken enorm skillnad det var mellan pojk- och flickkläderna. Trodde att det skulle finnas mycket mer neutrala kläder. Men det kanske inte ser likadant ut överallt.

V 13 (12+0)

Det här känns trots allt som en liten milstolpe. Nu ska den största risken för missfall vara över. Men missed abortion kommer jag oroa mig över ända fram till ultraljudet. Jag önskar att jag kunde få veta lite tidigare! Men hittills stämmer symptomen. Är inte illamående, men trött - för många försvinner tröttheten ungefär nu, men det har jag inte märkt av. Däremot har jag börjat bli yr när jag reser mig upp hastigt, och igår hade jag en rejäl huvudvärk. Båda dessa saker ska vara ett resultat av ökad blodförsörjning till barnet och minskat flöde tillbaka till mig.

Barnet är stort som en lime. Jag älskar dig redan, lilla liv där inne! Se nu till att klamra dig fast där inne och växa till ordentligt, så ses vi i januari!

Kan somna när som helst

Vi kom hem till Sverige sent igår. Det har varit en jättetrevlig resa, men nu är jag trött som bara den. Flyget blev försenat, så vi landade tjugo minuter i midnatt. Vi är hemma hos svärmor denna vecka, och ska väl mest ta det lugnt. Jag föll för frestelsen och köpte ett par gravidbyxor och en amningströja på resan. Det var rea... Och idag köpte jag en tröja på H&M för 50 kr. Såg också supersnygga tights och klänning i Elloskatalogen. Men det var väldigt dyrt - 499 kr för ett par tights! Tycker också att det är kul att kolla på babykläder. Samtidigt känns det för tidigt än så länge. Innan ultraljudet känns det mesta för tidigt. Men jag är kanske för pessimistisk? När kan man börja shoppa till barnet tycker ni? Egentligen behöver jag ju inte mammabyxor än heller, men allt sitter så tight och det är obekvämt. Det skulle kännas tragiskt att behöva lägga undan dem om någon månad på grund av att jag inte fått behålla graviditeten.

Men. Jag kan ju inte leva som att det inte kommer gå. Denna vecka går jag ju trots allt in i v 13.