Sol!

Idag njuter jag av att det är sol ute. Tog en timmes promenad och fick lite solljus. Jag har känt mig trött och stressad de senaste veckorna, och jag behöver verkligen komma ut i dagsljus. Problemet är bara att om man är stressad är det svårt att ta sig tid till det, trots att man behöver man det desto mer. Imorgon tar jag min sista Pergotime, sen är det bara att vänta på ägglossningen, vilket jag tycker är en rätt jobbig period. Men en dag i taget... snart är det advent och jul, lite avbrott i vardagen.

Rond 4

För den här gången, alltså. Det är min fjärde omgång med Pergotime sedan missfallet. Börjar imorgon. Känns tråkigt, men okej. Nu finns det ju inte så mycket man kan göra, men sen när ägglossningen närmar sig kommer jag nog bli mer stressad. Det här är vår sista chans innan vi ställer oss i kö för IVF. Sedan är det 3-6 mån väntan innan det blir vår tur. Önskar verkligen att jag blir gravid nu så att jag slipper krångla med hormoner och annat, men vågar inte hoppas på att det ska gå vägen.

Pratade med en vän idag att det känns som om jag har blivit snuvad på något, något som alla andra bara får utan att ens reflektera över det. Det verkar så enkelt för andra att få barn, det är som om de har tillgång till någon barntillverkarhemlighet som jag har missat.

Men: är tacksam för min man, kära vännen J, att jag har härliga vänner och familj,  ett spännande jobb att gå till, ett hem som jag trivs i. Mycket gör mig glad, även om något fattas mig.

Du är INTE välkommen!

Jaha, så kom mensen idag som jag förutspådde. Kändes ganska tråkigt att ha rätt, annars brukar jag gilla att ha rätt. Men nu har jag gått och nojat en hel vecka över det här, så det känns faktiskt skönt att veta, även om jag är ledsen. Och testen verkar ju fungera bra också... Idag tänker jag deppa, jobba lite och förmodligen tröstäta en pizza ikväll.

Sen ska jag göra mitt bästa för att vara glad imorgon när jag ska träffa familjen och fira min bror, som snart ska bli pappa. Jag hoppas verkligen att jag kan släppa den här besvikelsen och ha roligt. Om jag inte kan det, så är det som det är, helt enkelt. Man måste inte vara glad bara för att andra är det. Imorgon kväll ska vi hälsa på min svärmor och sova över. Hon är inte gravid, så det kommer nog gå bra.

Uppdatering men inget nytt

Skulle kunna använda samma test, för resultatet är detsamma. Fullständigt negativt, utan minsta tvekan. På lördag borde jag kunna få ett säkert svar. Men om mensen kommer, så blir det troligen imorgon, så förmodligen hinner jag inte testa. Känner mig deppig och besviken. Hade verkligen hoppats denna gång.

Det är verkligen dålig timing att jag ska träffa min höggravida svägerska på lördag.  Jag vill bara gå och gömma mig. Kan jag inte få göra det istället, så jag slipper bli påmind?

Och här är ännu ett...

Tog ett test idag, som var om möjligt ännu mer negativt än det förra. Nästa gång ska jag köpa test där man måste vänta till dagen för väntad mens. De här känsligare testen är dyrare, och man kan inte vara säker på att ett negativt svar verkligen är negativt. Istället testar man hur mycket som helst, vilket jag är ett exempel på för tillfället. Ska försöka göra något roligt idag. Är nämligen ledig, vill inte sitta och grubbla över min eventuella graviditet.

Blev väl inte precis klokare

Så här såg mitt gravtest ut i morse. Det ska synas två streck, men här har vi ett. Det betyder inte så mycket än så länge, det är osäkert att ta så tidigt. Om man tittade riktigt noga framträdde det faktiskt ett svagt streck på testet, vilket skulle kunna tyda på en graviditet. Som en del kallar det på internetforum: spökstreck. Man kan inbilla sig rätt mycket när man vill nåt riktigt gärna. Men för att vara säker får jag vänta några dagar till. På onsdag borde jag kunna få ett mer pålitligt svar. Är grymt sugen på att ta tidigare, men det är lite slöseri med pengar egentligen. Vänta, vänta.

Distraktioner

Försöker att inte tänka på det, fylla livet med annat. Jag har tagit en paus i stickandet till mitt kommande syskonbarn. Barnet föds i december, men jag har stickat för 6-9 mån, så det är väl ingen panik än. Jag har laddat ner en rad gravidappar redan, vilket är otroligt dumt egentligen. Gör bara att jag när min längtan så att jag faller hårdare om det går snett. Men det är svårt att låta bli. Om det visar sig att jag är gravid kan jag kanske göra ett gravidappstest här på bloggen. Jag har lyckats skaffa mig en del erfarenheter redan, och vet att kvaliteten varierar. Ett exempel: en av apparna talar om att man kan banta när man är gravid, vilket låter farligt och korkat.
Har lite ömma bröst och inbillar mig att jag har känsligare luktsinne. Men jag har haft fel förr, så det betyder egentligen ingenting.
Så här långt har jag hittills kommit i stickningen:

Återigen denna väntan

Är trött. På söndag ska jag ta ett tidigt graviditetstest. Jag pendlar mellan att längta och vara orolig för att bli besviken. Jag vill så gärna vara gravid, bland annat för att kunna slippa att ta ställning till IVF efter jul. Kan det inte bara funka den här gången? Skulle lysa upp höstmörkret lite, minst sagt.

Det finns mer

Min tro på Jesus är avgörande för hur jag ser på min barnlöshet. Jag har något i mitt liv som jag vill ska vara det viktigaste: min tro. Därför kan det aldrig för mig vara livets mening att få barn. Livets mening är att ha en relation med världens Skapare, Gud själv. Det betyder inte att jag inte känner sorg över det jag inte har. Längtan efter barn är något fullt naturligt. Visst kan jag undra över varför jag inte kan få barn när så många föder barn till världen utan att kunna ta hand om dem. Det är knappast rättvist. Men vi lever i en trasig värld. Mycket är skevt och sorgligt, och barnlöshet är knappast det värsta som sker. Jag är glad att Jesus finns med mig i allt, oavsett hur livet ser ut.

Äntligen!

Efter två veckors testande har jag äntligen fått LH-stegring. Nu ska jag få ÄL inom 24-48 timmar. Sen får jag vänta en vecka, innan jag kan ta mitt tidiga graviditetstest. Känner mig lättad, skönt att slippa testen varje morgon, och skönt att Pergotime verkar funka, även om det tar tid.

Suck...

...det känns som om jag får ett nytt gravidbesked från en vän/bekant varje dag. Har folk inget annat att göra än barn? Kanske inte borde hänga på Facebook så mycket.

Om stinget i bröstet

Pratade med en vän idag som också har svårt att få barn. Hon frågade mig om jag tyckte det var jobbigt att träffa nyfödda barn. Konstigt nog gör jag inte det. Det är att möta gravida som är jobbigt. Kanske för att det är steget jag fokuserar på. Att bli gravid, och att få behålla graviditeten så att det syns. Att få känna hur det känns. Att få barn längtar jag också efter, men det känns för långt borta.

Det var samma sak innan jag träffade min man. Då längtade jag efter att vara tillsammans med någon. Att leva med någon eller få barn ihop, det var för avlägset, så det längtade jag inte så mycket efter.

Konstigt, men det är väl så jag funkar, helt enkelt.

När jag träffar någon som är gravid så nyper det till lite i bröstet. Det gör lite ont. Jag blir avundssjuk och påmind om vad jag inte har. Jag skulle vilja resa framåt i tiden och se hur allt det här kommer att sluta. Om jag kommer att få barn överhuvudtaget. Då skulle det kännas lugnt, bara jag visste det. Det är ovissheten som gör att det är svårt att koppla av.