V 21 (20+1)

Igår var det officiellt halvtid! Nu ska jag vara gravid lika länge till innan BF. Så snabbt som detta har gått undrar man ju om man ens kommer hinna blinka innan 17 jan. Har kämpat mot trötthet i snart två veckor, men idag känner jag mig faktiskt pigg, trots att jag är bortrest i jobbet med mycket att hålla ordning på. Jag åkte iväg igår kväll, och var helt utmattad hela dagen innan dess. Sov i flera omgångar, men var fortfarande lika trött. Det är en stor lättnad att känna sig lite alert! Jag tror att jag har kört lite för hårt, klarar helt enkelt inte av att jobba på som tidigare. Får bli lite bättre på att lyssna in kroppen och vila när jag kan.

Har bokat tid med en målare för en offert. Vi har gjort om hela lägenheten utom sovrummet. Jag får inse att jag med min mage och mannen med nytt jobb gör det svårt för oss att orka och hinna fixa det innan januari. Nu är jag trött på att se lådan med tapeter ligga framme, så nu får vi betala lite för att få det gjort. Det luriga är bara att hitta någon som är duktig.

Trög mage

Det är visst vanligt att få trög mage av Niferex, och igår började jag känna av det lite grann. Man vill ju inte få förstoppning! I en av mina appar stod det att man kunde börja dagen med att dricka två glas varmt vatten innan frukost för att förhindra hård mage. Varmt vatten är tydligen lättare för kroppen att ta upp. Värmde i vattenkokaren (varmt ur kranen ska man ju inte dricka), och det verkar ha hjälpt - tycker det känns bättre idag. Ett litet tips till er andra med magproblem! Ganska enkelt också, om det funkar. Man slipper köpa en massa katrinplommon eller annat som driver på.

Organiserar

I helgen har jag plockat undan mina byxor och andra kläder som jag inte kan ha längre. Istället har jag lagt in mina mammakläder - det mesta har jag fått  låna. Har nu nästan fler byxor än jag hade som ogravid. Är otroligt tacksam till mina generösa vänner, och rörd av omsorgen. Gjorde också plats för framtida babykläder - vi har ju inte så mycket än. Insåg också hur otroligt lite plats babykläder tar - och eftersom babyn växer snabbt kommer man rensa ur garderoben ofta. Vi har fått lite stickat från när J var nyfödd, och mer kläder ska vi få. Mamma skulle leta fram det hon hade kvar från när jag var liten. Tydligen var det inte så mycket - min mor är duktig på att rensa. Sen var det kanske lite svårt att förutsäga retrotrenden då, på det tidiga 80-talet. Dessutom skulle brorsan ge oss en babymössa och kofta som mamma stickade till min brorsdotter. Det kommer inte bli någon klädbrist för vår lilla tjej!

Pratade med mamma igår, och hon sa att det känns speciellt när ens dotter är gravid. Kanske löjligt, men gjorde mig glad att höra. Särskilt eftersom min lillebror fick barn före mig, trots att de hade försökt mycket kortare tid. Ni som har följt bloggen minns att det var en rätt jobbig tid när min brorsdotter föddes. Så vår dotter blir barnbarn nummer två, och då är det roligt att höra att det här också känns speciellt för mamma. Löjligt att jag har ett så stort ego att det är viktigt för mig, men nu är det i alla fall så.

V 20 (19+0)

Den här veckan går jag in i halvtid - helt ofattbart! Jag är inte särskilt stor, men har en synlig mage - precis för liten för att folk ska kunna vara helt säkra på att jag är gravid och inget annat. Så nästan ingen vågar fråga. Sen ultraljudet har jag känt mig så glad - till och med lycklig! Dessutom går allt jättebra på jobbet, så just nu känns livet helt fantastiskt!

Sedan ultraljudet i onsdags har jag börjat äta Niferex, någon slags dunderkur för järnbrist. Jag kommer att behöva äta dem resten av graviditeten. Tyvärr kan man bli ganska kass i magen av dem, både bli lös och hård. Hittills har jag inte märkt av någotdera, förutom att jag får magknip ett tag efter att jag har tagit den. Idag var det ganska obehagligt, fick lägga mig och vila tills det gick över. Normalt sett har jag en ganska tålig mage, har till exempel aldrig varit förstoppad. Men den är helt klart mer orolig nu, och jag har oftare magknip och känner mig uppblåst. Men det är ju vanliga graviditetssymptom. Hur som helst verkar det som om jag behöver de där pillren, eftersom jag har varit helt osannolikt trött sen i lördags. Det känns som om sömn i princip inte hjälper, jag är lika trött när jag lägger mig som när jag går upp. Nästan åtminstone.

Kontaktade barnmorskan idag och berättade att allt hade gått bra på ultraljudet. Jag fick en ny tid den 7 okt - långt kvar. Sedan ska jag också se till att ringa sjukgymnasten och få hjälp med min rygg, som börjar bli öm och trött. Behöver nog stärka upp den lite.

Nu ska jag äta kvällsmat och softa. Ha en fin helg!

Skönt att ha rätt!

Sov oroligt inatt med märkliga drömmar. Kl 8.30 imorse befann vi oss på sjukhuset för ultraljud. Jag kände mig orolig och lugn samtidigt. Allt borde vara okej, jag hade en bra känsla, men man kan ju aldrig veta. Sedan försvann alla tankar på något annat när vår lilla bebis skymtade fram på skärmen. Ett litet knyte som gjorde grimaser, viftade på armar och ben, och som är vår. Det kändes helt otroligt! Barnmorskan skulle kolla av en hel rad med grejer, men allt verkade sitta på rätt plats och fungera.

Hon frågade om vi ville veta könet, och det ville vi, hade vi ju bestämt innan. J trodde kille, jag trodde tjej. Jag förstår inte hur man kunde se någonting alls, men hon sa att det var en flicka där inne. Min känsla har varit rätt! Men det absolut viktigaste var att se att det lilla livet mådde bra. Nu tänker jag njuta av det här fullt ut, nu tänker jag utgå från att allt ska gå bra!

Gravidklubben

Sen i lördags har jag varit otroligt trött, tröttare än någonsin tidigare under graviditeten. Barnet är kanske inne i en växtspurt? Vill sova jämt, men kan inte riktigt komma till ro och somna heller. Försökte lägga mig flera gånger i går eftermiddag, somnade till en stund, men kände mig lika utmattad när jag vaknade. Blir ju segt att ligga i sängen och dåsa hela tiden, så jag var uppe istället, men helt borta i huvudet. 

Har varit ledig idag, och borde kanske ha tagit det lite lugnare, men passade på att ta en sväng till IKEA, och sen veckohandla. Jag vill sätta upp lite hyllor för att skapa lite mer plats i lägenheten. Det kommer ju behövas framöver. I början kommer vi inte att inreda något barnrum, barnet får sova i spjälsäng bredvid vår säng. J spelar datorspel en del, och om vi ska ha ett barnrum måste vi flytta ut hans dator i vardagsrummet. Det tar plats och ser rörigt ut, så det undviker jag så länge som möjligt. Jag tänker att det lilla livet i början bara bryr sig om att vara varm, mätt och torr, så hon kommer nog nöja sig med att dela rum med oss ett tag.

Idag var jag på lite information om foglossning och ryggbesvär. Det var kanske inte så mycket nytt, men bra att få ställa lite frågor, och man fick papper på knipövningar att ta hem. Det ska ju vara viktigt att bygga upp muskulaturen i bäckenbottnen, men det är inget som jag har som rutin, precis. Kanske borde försöka jobba på det. När jag gick därifrån tänkte jag att nu är jag med i den där klubben. Gravidklubben. Som kändes så ouppnåelig bara för något halvår sen. Det kändes konstigt att tänka på. För sorgen har jag inte glömt. Inte heller tankarna på alla andra som just nu känner samma utanförskap som jag kände. Jag tar verkligen inte min graviditet för given. Det är en enorm gåva.

Gör sig påmind

Nu känns sparkarna till och med på utsidan! Inte alla, men lägger jag handen på magen så känner jag hur det buktar ut ibland. Det är ju nästan så att jag tror att jag inbillar mig, men vad skulle det annars vara? J har inte lyckats känna än, det är svårt att tima in sparkarna, och alla känns ju inte heller som sagt.

Jag har ju känslan att det är en tjej, och nu har vi hittat ett tjejnamn som vi båda gillar. Killnamnen går lite trögare, så nu hoppas jag verkligen att det är en tjej av den anledningen! Det här med namn är inte alltid lätt. Båda ska ju gilla dem, och de ska låta bra med efternamnet. Det är mycket att väga in. Jag gillar korta namn, för jag vill att barnet ska heta vad det heter, och inte något smeknamn. Tidigare har jag varit helt bestämd på att om jag får en dotter, ska hon få tilltalsnamn efter min gammelmormor. J tycker om namnet, men vill ha bibliska tilltalsnamn till våra barn. Jag har tänkt om, och nu får det bli till andranamn istället. Jag gillar tanken med ett tilltalsnamn, och sedan två andranamn: ett från ena släkten, och ett från den andra. Jag har fått mina andranamn från min mamma och min farmor. Mina bröder har fått namn efter samma princip. Så jag tänker att barnets andra namn (om det blir en flicka) ska få namn från min gammelmormor, och tredje namnet från J:s mamma eller mormor. J har aldrig träffat sin pappa, så det går fetbort, och hans morfar dog tidigt och var visst inte en så snäll människa, så det är inte heller aktuellt. Att ge någon ett visst släktnamn är att hedra personen det kommer ifrån, tycker jag. Därför är det inte oviktigt hur personen var/är som människa. En del tilltalsnamn skulle jag heller aldrig kunna tänka mig på grund av att jag känner personer med det namnet som jag inte har förtroende för. Då förstörs liksom namnet för mig. Är det likadant för er?

V 19 (18+0)

Snart, snart ultraljud! Jag känner mig både förväntansfull och rädd. Tänk om något är fel? Om barnet inte har växt som det ska? Jag känner ju som tur är att det lever runt i magen, men man kan alltid hitta något att oroa sig för. Men först är det helg. Blir ganska lugnt, J är trött efter att ha börjat sitt nya jobb. Är lite sugen på kräftor, får nog be honom köpa hem några till ikväll.

Pratade med mamma häromdagen, som sa att när hon såg någon som var gravid, tänkte hon att "sådär ser kanske (mitt namn) ut nu". Det tyckte jag var gulligt, att hon tänkte på mig. Tyvärr bor vi en bit ifrån varandra, så det kommer nog dröja innan vi ses. Skickade magbilden från V 17 till henne.

En konstig grej

Jobbar idag, en hel del att göra, men det känns bra att komma igång! Ser fram emot jobbhösten, det kommer hända mycket roliga saker. Är trött idag, tror att alla lägerdagar börjar ta ut sin rätt. Har en liten paus nu och ska jobba ikväll.

En sak har jag märkt som jag undrar om någon av er känner igen. Det var länge sedan (typ v 11) som jag var illamående, men jag får kväljningar, nästan så att det känns som att jag ska spy, när jag borstar tänderna. Verkar ha en mycket starkare kräkreflex än vanligt. Konstigt när jag mår bra för övrigt. Det är lite psykologiskt också, för när jag kommer att tänka på att jag kanske kan börja kväljas, så blir det också så. Det går lättare när jag inte tänker på det.

V 18 (17+1)

Har varit ute och farit igen. Arbetade på en festival - tillhör en grupp som tar hand om folk som mår dåligt. Vi erbjuder samtal. Det är mycket softare än lägret, och det finns mycket folk jag känner. Jag tycker om att samtala och försöka hjälpa andra att få ordning på tankarna. Jag har haft väldigt bra dagar och känner mig peppad inför våren.

I magen lever lilla livet rövare. Jag känner av henne varje kväll, och ibland andra tider på dagen. Det är så härligt att få känna att det är något där. Buffarna flyttar på sig också - ett tag kände jag på höger sida (fötterna?) och ibland en liten större buff på vänster sida (huvudet?). Nu är sparkarna nedåt/uppåt istället. Att hon orkar hålla på!

Har märkt att jag lätt kan känna att det är svårt att andas, speciellt när jag står upp. Vet inte om det beror på att jag är varm, det är ju fortfarande sommar, och med mammabyxor, ett linne och kanske en kofta kan det ju bli ganska varmt. Det är lite obehagligt,  borde kanske kolla upp det. Men det blir bättre om jag sätter mig ner, så då borde det väl inte vara farligt?

Magbilder

Lägger upp två bilder på magen för att jämföra. Jag ser ju inte så mycket större ut, men magen har ändrat form. Kanske mindre svullnad och mer bebis? Känner sparkarna mer och mer, och idag är det exakt två veckor kvar till ultraljudet!

Vagn!

Idag köpte vi en begagnad vagn av ett par kompisar. Den har några år på nacken, men verkar väldigt fräsch. De har hållit den i gott skick. Det kändes egentligen för tidigt att köpa vagn redan, men vi fick ett bra erbjudande och det verkar vara en bra vagn om man läser lite på nätet. 1000 kr gav vi för den, och då ingick sitt- och liggdel, myggnät, regnskydd, hjulskydd och skötväska. Helt okej tyckte jag! Bara skötväskan kostade visst 500 kr ny. Allt är så galet dyrt. Vår kompis sa att om hon hade fått barn idag hade hon köpt en begagnad vagn. Den används ändå ganska kort tid innan man byter till sulky. Vagnen är en Brio Happy. Den verkar stabil och av bra kvalitet, men lite klumpig och tung. Den var inte helt lätt att få plats med den i bilen. Kanske skulle vi behöva byta till en kombi. Vi får se. Ska man byta bil kostar det ju nästan alltid en liten slant. Vi vill inte ha en för gammal bil heller, eftersom vi inte kan något alls om bilar. Går något sönder är vi körda. Det är inte så kul att be vänner om hjälp för mycket heller.

V 17 (16+0)

Har nu tillbringat tre dygn på lägret. Är konstant trött, trots att jag försöker sova ordentligt. Men samtidigt är det väldigt roligt och givande också. Träffar många nya och gamla bekanta, och jag och ca 80 andra ledare jobbar för att ungdomarna ska få en bra vecka. Det krävs lite organisering när 500 tonåringar ska äta, leka, lyssna på seminarier, med mera. Men allt har gått bra så här långt.

Själv har jag som sagt kämpat med tröttheten hela veckan. Jag är förvånad över hur mycket mindre jag orkar - det tar lite tid att vänja sig vid. Får ta tupplurer när jag kan, och längtar efter en riktig sovmorgon. Nu börjar jag få en rejäl mage, vilket känns helt fantastiskt. Kan inte sluta kolla på den. Vecka 17, redan! Jag tycker ju mig ha känt av sparkar några gånger, men det är svårt att vara helt säker. Längtar tills det blir så tydligt att jag inte behöver tveka!