Oro

Ständigt denna oro. Nu tycker jag inte att jag är riktigt lika illamående, och är orolig för det. Är trött som bara den och bävar för varje dag som är fulltecknad. Är rädd att jag inte ska orka. Just nu handlar allt om att ta sig igenom arbetsdagen. Orkar inget annat, men har accepterat att det är så. Lägenheten ser ut som en katastrof, pengarna försvinner på hämtmat, och jag sover minst en timme på eftermiddagen, så djupt och med så verkliga drömmar att det tar lång tid för mig att fatta var jag är när jag vaknar. Märker att jag blir piggare av att röra på mig, men det är inte lätt att ta sig ut när man är så seg.

Tänk om man bara kunde ha lite tillit på något sätt. Lita på att det kommer att gå bra istället för att noja för precis allt. Jag gör mitt bästa för att nå dit. Lita på att Gud har allt i sina händer. Inte så att jag är beskyddad från allt ont, men att jag har en Vän oavsett vad som händer.