Förlossningsberättelse

Som jag skrev i torsdags, så började alltihop sent på onsdagskvällen med sammandragningar och att det tryckte nedåt på ett sätt som det inte hade gjort tidigare. Det höll på i ca två timmar innan jag kunde somna. Runt kl åtta nästa morgon känner jag de första värkarna. De är väldigt milda, och det skulle kunna vara förvärkar, så vi bestämmer att J åker till jobbet trots allt och att jag får ringa hem honom om värkarna blir starkare. Själv tror jag nog inte riktigt att det verkligen är något på gång, men sätter igång TENS-apparaten - det är ju bra att träna med den om inte annat. Värkarna slutar inte, utan blir mer intensiva, men inte så täta. TENS:en hjälper bra, gör att man får något att fokusera på. Jag försöker att tänka på andningen, och det känns hanterbart. Runt lunch ringer jag hem J. Jag vet att han har en lugn eftermiddag, och det känns skönt att ha honom hemma istället för på jobbet. Runt halv åtta på kvällen har värkarna fortfarande inte avtagit. De har ökat i intensitet, men är inte regelbundna, och det är ca tio minuter emellan. Vi undrar lite vad vi ska göra. Är det förlossningen som är igång? Varför blir då inte värkarna regelbundna? Jag ringer förlossningen, och de vill att vi ska avvakta tills värkarna blir tätare. Barnmorskan på förlossningen säger att det inte går att avgöra om förlossningen verkligen är igång, eller om det är falskt alarm. Känns ju halvkul om man har tillbringat en dag i smärta i onödan. Hela dagen har jag försökt ta mig upp och gå - det ska ju hjälpa livmoderhalsen att öppna sig. Men det gör jätteont när jag ställer mig upp, så jag ligger mest i soffan. Runt elva börjar det göra riktigt ont, och ringer till förlossningen och säger att jag vill komma in, trots att det fortfarande är ca åtta minuter mellan värkarna, och att de fortfarande inte är regelbundna. Ungefär samtidigt spyr jag efter att ha mått illa rätt länge. J springer runt för att packa det sista, och en timme senare är vi på väg. Jag spyr igen i bilen, men har som tur är en påse med mig. Nu hjälper egentligen inte TENS:en längre. Halv ett ligger jag på ett förlossningsrum. Det känns som att vi lika gärna kan bli hemskickade igen eftersom värkarna inte är så täta, och det känns jobbigt - jag vet inte hur jag ska klara att åka hem igen.

"Du har jobbat på bra", säger barnmorskan till mig när hon undersöker mig. Jag är öppen fem centimeter! Blir sjukt peppad av det och nöjd med att ha stått ut så här långt. Det känns också bra att smärtan fortfarande känns helt okej, det känns som att det här kan jag verkligen fixa!

Jag får byta om till den snygga sjukhusskjortan, och börjar med lustgas. Den hjälper bra. Barnmorskan hjälper mig upp på en boll. Det gör väldigt ont att sitta upprätt först, men det gick över rätt snart. Spyr ner mig själv och bollen. Spyr ytterligare en gång till senare. På monitorn verkar värkarna vara för svaga, men jag fortsätter öppna mig. Mot slutet får jag dropp för att ta igen all vätska och näring jag har förlorat. Kroppen orkar inte riktigt med förlossningsarbetet.

Sen fortsätter det så. Värk på värk, lustgas för att dämpa smärtan. Jag tappar koll på tiden lite grann. Till slut har jag väldigt ont och försvinner in i någon slags bubbla. Det är enda gången under förlossningen då jag undrar hur jag ska stå ut. Känner mig nästan desperat. Talar om för barnmorskan hur jag mår, men hon säger att det tyvärr inte finns någon smärtlindring som skulle hjälpa mig. Det är bara att hålla ut. Eftersom jag har ont precis hela tiden tar jag lustgas precis hela tiden, och till slut är jag helt snurrig och vet knappt var jag är. Men det är samtidigt lite skönt också. Någonstans här under övergångsfasen har bebisens hjärtljud legat lite högt. Barnmorskan vill kontrollera att hon inte har bajsat i fostervattnet, så hon tar hål på hinnorna. Men allt ser bra ut, fostervattnet är klart.

Plötsligt kommer första krystvärken. Jag blir jätteförvånad över hur den kändes. Hela kroppen spänns automatiskt, och förlossningen går in i ett annat skede. Det gör inte lika ont, bara mellan värkarna. Själva krystvärkarna är mer ansträngande än smärtsamma. Jag får lite värkstimulerande för att hjälpa kroppen. Jag har ingen aning om hur länge jag krystar, J tror runt en timme. Kroppen jobbar på, det enda jag behöver göra är att hjälpa till och lyssna på barnmorskans instruktioner. Till slut syns huvudet, och jag blir instruerad att hålla igen en värk för att inte gå sönder - det är verkligen jättesvårt inte spänna kroppen utan andas igenom. Jag lyckas nog inte helt, men behöver bara sy ett stygn efteråt. Värken efter det slinker hon ut. Jag blir jätteförvånad, hade inte riktigt något begrepp om hur långt det var kvar.  När huvudet väl var ute gled resten av kroppen ut på någon sekund som en hal ål. Det var en konstig känsla. Där låg vår lilla dotter! Nu är hon fyra dygn gammal, och jag kan fortfarande inte fatta det. Hon är finast i världen!

En nytt litet liv

Idag på morgonen tittade hon ut, vår lilla tjej. Exakt på beräknat datum! Förlossningen gick bra, återkommer med förlossningsberättelse. Nu är jag lite för mosig i huvudet efter en totalt sömnlös natt. Vi ligger kvar på BB för att få igång amningen. Ser fram emot att få ta hem henne snart! Ni ligger hon och sover på mitt bröst.

På gång?

Igår kväll kände jag hur det spände i magen och hur det tryckte nedåt mer än tidigare. Blev inte riktigt klok på det. En sammandragning ska vanligtvis inte pressa nedåt, men en förvärk ska ju göra ont, och det gjorde det inte. Låg över två timmar med detta innan det gav sig. J:s väckarklocka ringde kl 8, då hade jag sovit drygt fem timmar. Efter några minuters vakentid i sängen började jag känna en mensvärksliknande känsla. Och det har fortsatt hela förmiddagen. För någon timme sedan var jag på toa, och jag är rätt säker på att slemproppen har gått - segt slem blandat med lite blod. Hittills är värkarna inte så starka eller ihållande, men jag tycker att de känns mer och mer. Är fortfarande ensam hemma, och det är så väldigt svårt att veta om det verkligen drar igång nu, eller om det kommer att ge sig efter ett tag. Känns hur som helst spännande, kanske blir det idag vår lilla tjej föds?

Barnmorskan

Idag hade jag tid hos barnmorskan kl 9, så det var bara att kravla sig upp trots dålig nattsömn. Allt såg bra ut, fick lämna urinprov eftersom jag har börjat samla på mig vätska, men jag hade ingen äggvita, så det var lugnt. Blodtrycket var bra, SF-måttet och hjärtljuden också. Lilltjejen har sjunkit längre ner och är nästan fixerad.

Är grymt trött idag. Sov länge när jag kom hem igen. Alla frågar om jag har känningar, och det är svårt att svara på. Jag vet ju inte riktigt hur en förvärk känns, jag tror bara att jag har känt av det på kvällarna ibland. Men jag har två lite ofräscha symptom: jag har mer flytningar, och så bajsar jag jättemycket. Har läst runt på forum, och det är tydligen rätt vanligt att kroppen tömmer tarmen mer effektivt inför förlossningen. Så vi får hoppas att jag är nära. Vägde mig hos barnmorskan, och jag hade bara gått upp ett kilo på en månad, trots extra vätska. Det kan jag nog tacka tarmtömningen för... Tänkte baka semlor idag, får se om min energinivå ökar något så att jag orkar. Känner mig fortfarande helt utpumpad, trots 1,5 timmes tupplur.

V 40 (39+0)

Nu är det bara en vecka kvar! Så konstigt! Jag har ju haft en känsla av att jag inte kommer att gå ända fram till BF, men vi får se hur det går. Försöker njuta av att vara ledig, samtidigt känner jag mig lite begränsad av foglossningen. Lite större projekt (som att gå en sväng på stan, eller gå 500 m ner till mataffären) straffar sig efteråt. Samtidigt har jag inte lust att bara sitta inne. Märker att jag behöver röra på mig, och jag behöver dagljus. Annars blir jag lite smådepp. Idag ska jag iväg på fika, det ska bli trevligt. Helgen är också lagom inbokad. Vi skulle behöva röja lite i vårt kontor, vi får se hur mycket vi hinner.

Nu ska jag äta lite frukost. Hoppas att ni får en bra dag!

Blir galen

Nu är jag lite trött på Försäkringskassan! Deras hemsida krånglar, och det är så många som ringer dem så att jag inte ens blir placerad i kö. Nu har jag ansökt för tre månader framåt trots att det stod att jag inte hade några dagar att ansöka om. Tänkte att det är bättre att skicka in i alla fall. Sedan läste jag lite mer på mina sidor, och förstod problemet. De vill att jag ska skicka in moderskapsintyg, trots att jag skickade det för länge sedan, trots att det tidigare har stått registrerat på sidan, och att jag har fått det efterföljande brevet där jag ska lämna inkomstuppgifter. Uppgifterna om inkomst finns registrerat, men inte moderskapsintyget! Det går ju inte ihop! Och så får jag inte tag på dem! Får försöka under veckan, annars får jag väl be barnmorskan att ge mig ett moderskapsintyg till så att jag kan skicka in på nytt. Men då tror de väl att jag ska ha två barn.

Var de tvungna att uppdatera sin hemsida just nu?

Men nu struntar jag i det, drar ner på stan en sväng och lunchar med en kompis och svänger förbi jobbet för att fixa ett par grejer. Bäst att passa på innan jag blir mamma på riktigt!

Bärsjal

Nu har jag äntligen testat en trikåsjal som jag lånade för att eventuellt köpa från en kompis. Provade på en kompis barn som är två månader, och hon gick från att vara lite smågnällig till att somna inom några minuter. Då smälter man ju! Och längtar tills man får hålla sitt eget lilla barn i famnen. Så jag köpte sjalen för 200 kr. Den är väl använd, men det syns inte på den. Det är en Minimundus trikåsjal, och jag tror faktiskt att jag kommer att använda den jättemycket. Den avlastar verkligen rygg och axlar, vilket är en stor hjälp. Det kommer nog att bli en hel del bärande, och närheten plus att den sitter åt lite runt babykroppen skapar trygghet, men ändå har man båda händerna fria om man vill. Funkar bra med amning också, skyddar en del.

Inatt vaknade jag av något som måste ha varit förvärkar. Magen var stenhård och det gjorde ont högt upp i livmodern. Innan har jag mer känt av en molande mensvärk. Jag har mer flytningar också, försöker hålla lite koll ifall slemproppen skulle lossna. Men alla tecken är så svåra att tyda, jag gissar mest, känns det som. Jag är rätt säker på att jag inte kommer att missa själva förlossningen i alla fall. Imorgon går J tillbaka till jobbet, kommer nog bli lite segt att gå hemma. Får se till att träffa lite vänner. Kollade upp det där med föräldralön, och jag får visst en fast summa oavsett hur många dagar jag tar ut. Men när vi äntligen skulle ansöka om föräldraledighet, så var det något strul med hemsidan. Helt plötsligt hade jag inte en enda dag kvar, fast det samtidigt stod att det var 480 dagar kvar. Suck.

V 39 (38+0)

Endast två veckor kvar till BF! Vad har hänt med tiden?

Försöker planera lite vad det är jag vill försöka hinna med innan barnet föds. Och eftersom jag inte vet när det blir, så måste jag prioritera och ta det viktigaste först, men samtidigt är det ju viktigt att ta det lugnt nu. J har några dagar till av ledighet, men han vill inte slita ihjäl sig då utan vila upp sig, och det förstår jag ju, även om jag alltid vill dra in honom i en massa projekt hemma, speciellt nu när det är mycket som jag inte kan göra själv.

En sak som verkligen behöver göras är att ansöka om föräldrapenning. Vi satt lite med det igår, men det är ju jättesvårt att veta hur man ska göra! Ringde mamma och pappa, men allt har ju förändrats så mycket sedan de var hemma med barn. Ringde min svägerska, och de tar ut jättefå dagar per vecka. Hon kände många som i perioder inte tog ut dagar alls! Förstår inte vad man ska ha så många dagar till, även om man nu från 1 jan får använda dem till barnet fyller 12. Mamma tyckte ändå att vi skulle se till att vi hade dräglig ekonomi under föräldraledigheten, och det låter ju såklart vettigt. Ingen av oss är några höginkomsttagare, så det känns att gå ner så mycket i inkomst. För att komplicera ytterligare finns det ju också jämställdhetsbonusar och föräldralön att ta hänsyn till. Jag får upp till 90% av lönen betald av min arbetsgivare i 6 mån. Först tänkte jag att den summan var lika oavsett hur många dagar jag själv tog ut, men det visade sig att det skiljde 1200 kr/mån om jag tog ut 7 dagar per vecka istället för 4 dagar. Förvirrande! Måste försöka kolla upp detta idag.

Nytt år

Nu är de stora helgerna över, men jag behöver inte ens tänka på jobbet. Från 1 jan har min vikarie börjat, så nu hoppas jag att allt blir bra. Jag vet att det är en bra person som har tagit över, så nu måste jag släppa mitt kontrollbehov. Snart kommer jag nog inte ha tid att ha något kontrollbehov, så det löser sig så småningom. Nu ska jag packa förlossningsväskan (jag vet, har inte fått det gjort än, men jag har inte fått några känningar heller), ansöka om föräldrapenning, laga matlådor och VILA. Undrar hur lång tid det dröjer innan jag klättrar på väggarna (bildligt talat, här klättras inget med tanke på hur min kropp är konstituerad för tillfället). 95% idag!