För den nördige

Jag har letat och letat på nätet efter information om hur HCG-nivåerna (det som ett graviditetstestet mäter) stiger i kroppen vid en graviditet. Jag tyckte att det var konstigt att det var så svårt att hitta, det skulle vara bra att veta när det går att testa. Om man ex vet att testet man har är känsligt för 25 mlU/ml, så kan det ju vara bra att veta när man kommer upp i de nivåerna. Till slut hittade jag detta på engelska Wikipedia. Där finns en tabell som ser ut så här:

The following is a list of serum hCG levels. (LMP is the last menstrual period dated from the first day of your last period.) The levels grow exponentially after conception and implantation.

weeks since LMP	mIU/mL
3	5 – 50
4	5 – 426
5	18 – 7,340
6	1,080 – 56,500
7 – 8	7,650 – 229,000
9 – 12	25,700 – 288,000
13 – 16	13,300 – 254,000
17 – 24	4,060 – 165,400
25 – 40	3,640 – 117,000
Non-pregnant females	<5.0
Postmenopausal females	<9.5

Plötsligt förstår jag varför informationen inte går att hitta någonstans. Nivåerna varierar så kraftigt att det inte är till någon hjälp överhuvudtaget. Inte förrän fem veckor efter sista mensen kan de flesta få ett positivt utslag på ett test. Tidiga test hjälper egentligen inte, förutom att man eventuellt kan få utslag tidigare. Först en vecka efter beräknad mens ska nivåerna ligga så högt att alla får ett positivt utslag, och då är miniminivån så hög att det inte spelar någon roll vilket test man använder.

Trodde jag var något på spåren här, men inte.

Skör

Idag kom mensen. Känner mig väldigt låg. Och som att jag går sönder när som helst. Besvikelsen blir bara värre för varje gång, så pass att jag nu är tacksam att vi bara har ett försök kvar på egen hand innan det blir IVF, trots att jag verkligen inte vill gå den vägen.

Är så trött på det här. Trött på att vara ledsen. Trött på att hoppas. Trött på att känna efter vad som händer i kroppen, trött på min kropp som inte verkar fungera. Kanske kan ändå IVF göra processen lite kortare. För så här kan jag inte hålla på länge till. Det finns en gräns för vad man fixar.

Besviket inlägg

Testade negativt igen nu på morgonen (fredag). Tre dagar kvar till beräknad mens. Tårar och ledsenhet hela dagen. Som tur är hade jag mannen hemma som höll om mig och tröstade. Jag undrar hur länge till jag orkar med det här.

Tillfällig brist på karaktär

Ikväll kunde jag inte hålla mig. Testade fyra dagar för tidigt, ville så gärna veta även om jag visste att det var i det närmaste omöjligt att få ett positivt utslag. Och mycket riktigt. Så onödigt. Jag hade ju bestämt mig för att vänta till måndag.

Tyvärr kommer jag nog testa imorgon också. Så det blir säkert ett besviket inlägg då med.

Överraskningarnas tid är inte förbi

Idag är jag trött. Och har svårt att koncentrera mig på jobbet och annat som ska göras. Försöker att inte grubbla över om jag är gravid, men det är svårt att låta bli. Kan tyvärr inte testa förrän måndag och börjar ångra att jag inte köpte de där tidiga testen trots allt. Då hade jag kunnat pröva redan nu. Men är jag inte gravid sparar jag mig en rad besvikelser på detta sätt.

Brösten började ömma redan i lördags, över en vecka innan förväntad mens. Känns som ett gott tecken, även om just mina ömmande bröst har lurat mig många gånger. Förra månaden tyckte jag det var ett tecken att brösten började ömma sent. Suck. Man är ganska selektiv när det gäller sånt här. Jag är ärligt talat förvånad över min förmåga att inbilla mig, ser mig annars som en ganska jordnära människa. Det är ju härligt när man kan överraska sig själv.

Mia och Klara

Apropå förra inlägget, om obetänksamma kommentarer. Detta klipp går ju över gränsen till ren elakhet, men det är lite kul i alla fall!

"- Har du barn?
- Nej, det har inte blivit så.
- Barn är ju ändå livets mening, blir ju innehållslöst annars."

Haha!

http://www.youtube.com/watch?v=w5yTT6GpFQ4

Klara Zimmergren (alltså Klara i Mia och Klara) har också berättat i Sommar i P1 om sin egen barnlöshet. Det gör att sketchen med Gulletussan får lite djup. Förmodligen har hon fått sin beskärda del av okänslighet. Tycker att hon säger det grymt bra i sitt sommarprogram:

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=7164&artikel=5127732&sida=4

Upp med handen!

Upp med handen alla ni barnlösa som har fått höra orden: "Men det kanske är så att ni spänner er? Slappna av så löser det sig nog!" En annan variant är att man får höra en historia om ett par (ingen som de känner, men har hört om) som adopterade - och sen kunde de få biologiska barn!

Så på fullt allvar menar man att alla som har barn är mycket mer avspända än barnlösa? Vad är syftet med en sån kommentar? Om något skapar det ju ännu mera stress. Visst, jag är känslig, men man kan ju tänka själva sig för lite grann. Jag förstår att det är svårt att sätta sig in i situationen om man inte har brottats med barnlöshet själv, men jag tror att få av oss tycker om att få hobbyråd när något är jobbigt, oavsett vad det handlar om. Speciellt hobbyråd som återkommer igen och igen...

Nä, nu blev jag så upprörd att jag måste ta mig en kopp te.

Stegring

Idag är strecken definitivt lika starka, känner också att något är på gång. Får en plötslig smärta ibland runt äggstockarna (eller där jag tror att de sitter). Skönt att ägglossningen är här och att den inte blev alltför sen (dag 22). Cykeln kommer alltså att bli 35 dagar eller något ditåt.

Idag är jag ledig, men denna vecka tar jobbet fart på allvar. Ska fokusera på det, ta hand om mig själv och mannen. Min ledsenhet gör sig påmind ibland, men för det mesta är jag lätt om hjärtat, vilket jag är tacksam över. Kanske kan 2013 bli ett bra år trots allt?

Jaha! Eller?

Imorse visade ägglossningstestet positivt. Tror jag i alla fall. Det var en pytteliten skillnad mellan strecken, de ska ju vara lika starka. Lite lurigt det där. Tidigare har det sett likadant ut, men sedan har jag fått mensen två veckor senare, så då måste det väl ha varit en stegring? Får nog ta och testa imorgon också.

När jag får ett positivt utslag känns det nästan som att nu är jag redan gravid. Jag börjar räkna dagar till förlossningen, fundera på hur länge jag vill vara föräldraledig. Ganska småstört. Ska verkligen försöka att tänka på annat. Låta dagarna gå. På torsdag ska jag träffa en barnmorska som jag känner för att ta reda på lite mer om hur IVF går till. Vill veta så mycket som möjligt innan jag bestämmer mig. Det går väl i och för sig inte i linje med att tänka på annat, men det får bli undantaget som bekräftar regeln, så att säga.

Kom igen nu!

Är idag på dag 20 i cykeln. Ingen stegring i sikte trots att jag har tagit ägglossningstest i en vecka nu. Vi har varit duktiga och haft sex varannan dag för att optimera chanserna. Vi vill ju båda att det ska funka nu, innan IVF:en drar igång. Jag känner mig som tur är ganska lugn. Ägglossningen får komma när den kommer. Min man är inte heller så stressad för tillfället, vilket är positivt för barnalstringen.

Kom igen nu kroppen! Leverera!

IVF

Igår ringde jag fertilitetsmottagningen. Nu är vi officiellt ställda i kö. Det känns helt okej trots allt. Jag vill ju verkligen inte gå igenom detta, men om det kan hjälpa oss att få barn, så är det värt det. Barnmorskan jag pratade med trodde att vi kunde börja i mars.

Nu hoppas (hoppas, hoppas, hoppas!) jag att vi hinner bli gravida innan dess. Testar med ägglossningstest varje dag, tror att det är på gång snart. Denna månad ska vi minsann inte slarva. Jag vill känna att vi verkligen har gjort allt vi kan. Samtidigt känner jag mig ganska lugn, kanske för att mars trots allt känns ganska avlägset. Jag mår bättre nu också. Tror att det var bra för mig att komma igång lite med jobbet och få något annat att tänka på. I jul och nyår blev det en massa resor och tankarna bara snurrade på. Skönt med lite rutiner och få vara hemma. Ändå är det inte så väldigt mycket att göra på jobbet, så jag kan verkligen ta det lugnt. Denna vecka tänker jag tillåta mig själv att vila så mycket jag bara kan. Så det så.

Socker

Jag har bestämt mig för att försöka dra ner på mitt sockerintag. Det kommer inte att bli så lätt, jag älskar att fika. Men enligt den här sidan skulle det verkligen vara bra för mig att göra det på grund av min PCO. Min läkare har inte gett mig några kostråd, men det skadar ju aldrig att äta mindre socker tänker jag. På flera hemsidor har jag läst att LCHF hjälper mot PCO, eller rättare sagt symptomen (PCOS). PCO kan aldrig botas, bara hanteras. Tidigare har jag tänkt att jag inte behöver ändra om kosten eftersom jag inte är överviktig, men man kan ju alltid göra ett försök och se om jag mår bättre. Men jag får inte lägga ribban för högt, då kommer det att gå åt skogen.

Om jag har förstått saken rätt är grundproblemet till PCO förhöjd resistens mot insulin, lite som en typ 2-diabetiker. Alltså är det bra om jag inte frestar på systemet alltför mycket genom att äta för mycket socker, eftersom det skapar obalans i systemet, vilket förändrar hormonbalansen i kroppen. Jag producerar mer testosteron än normalt, vilket bland annat gör att jag inte får ägglossning.

Jag tycker att det är lite konstigt att ingen läkare har rekommenderat mig att lägga om kosten ifall det skulle kunna hjälpa mig att bli gravid. Vad tror ni, skulle det göra någon skillnad?

Dystert jubileum

För tre år sedan, januari 2010, började vi försöka få barn. Inga barn har det hittills blivit, och det här året har inte börjat så bra. Nu känns det som om alla känslor har kommit ifatt mig, och jag känner mig ledsen och orkeslös. På nyårsafton hade jag gråten i halsen, och de följande dagarna har fortsatt likadant. Vet inte varför detta drabbar mig nu, kanske hoppades jag så starkt på att jag skulle bli gravid innan vi skulle behöva ställa oss i kö för IVF. Kanske hinner alla känslor ifatt mig från utomkvedshavandeskapet, missfallet, och alla lyckliga gravida runtomkring mig.

Jag har inte motivation till någonting, känns det som. Har som tur var inte så mycket jobb, men ändå en del jag måste fixa. Annars tänker jag ta det så lugnt som det bara går, försöka gå ut i dagsljuset, sova bra. Allt för att den här tunga känslan över bröstet ska släppa. Jag hoppas verkligen inte att jag är på väg in i en depression. Vill ju ha energi för att eventuellt sätta igång med IVF och kontakta Adoptionscentrum. Som tur är har jag en kärleksfull och omtänksam man som håller om mig och lyssnar. Jag är tacksam att jag får ha honom i mitt liv.