V 34 (33+0)

Dags för en ny vecka! I morse kändes det som om lilltjejen bökade långt ner i magen. Det kändes väldigt trångt och spänt. Kanske lägger hon sig längre ner nu? Det skulle vara skönt, igår låg hon mot revbenet på höger sida så att jag omöjligt kunde böja mig. Hon fortsätter att röra sig mycket, vilket känns tryggt. Samtidigt gör det nästan ont ibland, eftersom det börjar bli så trångt.

Igår tyckte jag att jag läste och hörde om förlossningar och sjuka barn hela dagen. Känner mig känsligare än vanligt. Jag tror att jag bearbetar både förlossningen och att jag ska bli mamma för tillfället. Det känns överväldigande ibland, hur förbereder man sig på att hela livet kommer att förändras? Hur länge kommer jag att vara i en amnings- och bebisbubbla? Kommer jag att kunna njuta av den första tiden? Kommer förlossningen gå bra? Det är som sagt tur att det börjar lugna ner sig på jobbet. Jag känner hur jag går mer in i de här tankarna, och att annat känns mindre viktigt. Stor glädje och förväntan blandad med lätt panik, det är nog så jag kan beskriva mina känslor just nu. Kommer jag känna mig redo när det är dags?

50 dagar kvar

Idag är det exakt 50 dagar till BF. Det känns verkligen pirrigt att tänka på. Så mycket förväntan! Nu snurrar dagarna snabbt. Snart är det bara en månad kvar! Det börjar lugna ner sig på jobbet perfekt i tid nu när jag börjar bli lite trött och vaggande. Kunde inte ha blivit bättre! Nu ska jag försöka somna om en liten stund till, förkylningen har gett mig dålig nattsömn.

Magbild

Jämför lite magbilder igen. Nu börjar det bli tungt, känner av foglossning en hel del. Men jag är så tacksam att få vara med om detta!

Förlossningsinformation

Idag var vi på sjukhuset och fick information om hur det går till med förlossning och amning. Vi fick se ett bildspel där man fick följa ett par från att de kom till förlossningen, fram till uppföljande besök från BVC-sköterska. Jag kände mig lite tagen av bilderna. Både för att det kändes som att det kan bli väldigt jobbigt med förlossningen. Jag är rädd för att få panik av all smärta, att jag har ont timme efter timme och inte vet vad jag ska göra av mig själv. Men också för att jag kände jag att jag längtade efter att få träffa mitt barn. Trots allt är ju tiden av smärta väldigt kort i det stora hela. Så väldigt blandade känslor med andra ord. Man vet ju inte riktigt vad som väntar - och det vet ju ingen. Ingen kan säga hur just min förlossning kommer att bli. Nu hoppas jag bara att jag kan känna mig hyfsat lugn fram tills dess att det är dags, och att jag inte går för mycket över tiden.

V 33 (32+0)

Lilltjejen hickar just nu, små regelbundna ryckningar. Känns tryggt att känna henne. Jobbar inte förrän kvällen, ska förbereda mig lite men mestadels ta det lugnt. Kan inte förstå att jag går hem om ca fem veckor! Vilken konstig känsla det kommer att vara! Ett år utan att jobba eller plugga, det har jag inte upplevt sen innan det började skolan egentligen. Sen kommer det ju inte precis vara semester... Vi vill försöka vara hemma i två år med vårt barn om det går. Frågan är om jag blir hemma 1,5 år, eller 1 år, och hur länge J vill vara hemma. Minst ett halvår blir det för hans del i alla fall. Tror att det är jätteviktigt att han får en rejäl period med fullt ansvar där jag inte lägger mig i hela tiden. Hur tänker ni andra göra som har en liten på gång? Och ni som har varit hemma med barn, hur gjorde ni?

Prosit

Jag har en seg förkylning som inte vill ge med sig, och som har gjort att jag till slut inte har kunnat ta den där sketna vaccinsprutan trots allt. Dessutom är jag väldigt trött och ska jobba mycket i helgen. Försöker samla kraft så att jag orkar. Det här blir nog min sista vecka som är riktigt intensiv, sen kan jag ta det lite lugnare, och det tror jag behövs.

Kan inte släppa en gnagande oro att det här inte kommer att gå vägen. Konstigt, har inte känt så på länge, men nu har det kommit tillbaka igen. Jag är rädd att något ska gå fel och lilltjejen ska dö ifrån oss. Särskilt är jag rädd att jag ska göra något dumt så att hon får en infektion, eller att jag trillar och hon skadas. Jag går inte och har panik, men det är ändå tankar som far runt i huvudet.

Barnmorskan och FUB

Idag var jag ledig,  men hade tid hos barnmorskan kl 9. Jag ångrade verkligen att jag hade valt en så tidig tid när jag cyklade ner, för jag hade sovit dåligt och var grymt trött. Men jag är stolt över att jag ändå valde att cykla, behöver röra på mig! Allt såg bra ut, blodtryck och hjärtljuden var normala. Eftersom lilltjejen nu ligger mer lodrätt istället för tvärsöver magen, var magmåttet större, och nu låg jag precis på kurvan. Barnmorskan kände efter, och nu ligger hon med rumpan på min högra sida strax under revbenen, och med huvudet nedåt. Det har jag anat, eftersom det har tryckt mot revbenen på höger sida. Det har känts jätteskumt, nästan som om jag har håll. Fattar inte hur de kan ligga så ihopklämda, tala om klaustrofobiskt!

På FUB var det träff på familjerådgivningen. Egentligen fick man bara veta att man kan söka hjälp där om man behöver. Lite bortkastad tid egentligen, hade varit intressant att få veta lite mer om hur relationen förändras efter att man har fått barn. Jag anade att det inte skulle ge så mycket redan innan vi gick dit, men ville ändå gå. Alltid snappar man upp något. Jag har haft lite tankar på att bli familjeterapeut någon gång i framtiden, så det var lite intressant av den anledningen också. En sak var däremot väldigt komisk. Under förra året hade vi kontakt med två mäklare eftersom vi funderade på att sälja vår lägenhet. Det visade sig att båda de mäklarna väntade barn i februari och var på samma information som vi. De är ju konkurrenter, så jag undrar vad de tänkte när vi hälsade på båda två. Stan är inte större än att de känner till varandra. En av dem försökte sälja in en lägenhet till oss. Mäklare jobbar jämt... Men inget ont om det, de är väldigt trevliga båda två.

Två månader kvar

Idag är det exakt två månader till BF. Känns som att det är jättelångt kvar, samtidigt som jag inte kan förstå att jag har kommit så långt i graviditeten. Det är så spännande! Hittills har jag bara tagit reda på allt som rör förlossning och graviditet, men jag vet egentligen väldigt lite om hur man tar hand om ett litet barn. Kanske börjar det bli dags att läsa in sig lite? Eller så ger det sig när man väl är där. Jag känner ingen stress över det, vilket är skönt. Imorgon är det dags för barnmorskan och föräldrautbildning!

V 32 (31+0)

Ny vecka igen! Nu går det jättefort, hinner knappt med. Som tur är har jag inte så mycket mer att köpa in, bara amnings-BH och amningslinnen. Packa förlossningsväskan känns alldeles för tidigt, väntar tills efter informationen på förlossningen åtminstone. Sen är det ju julstöket. J:s mamma, moster och mosters man kommer att fira jul hemma hos oss i år, men jag har varit tydlig med att jag inte tänker ställa mig och laga mängder av mat. Det får andra sköta. Däremot är jag lite sugen på att skaffa lite mer julpynt, så det får bli mitt bidrag till julen. Vi har bestämt att vi inte ska köpa mer än en julklapp var, vi har lottat om vem vi ska köpa till. Vi är ju alla vuxna, och då blir inte julklappar så viktiga. Man köper jag ju själv det man vill ha. Däremot kommer jag nog skicka en liten julklapp till min brorsdotter - svårt att låta bli, det finns ju så mycket roligt att köpa till barn.

Långsamt känner jag att jag börjar gå över gränsen från klädsamt gravid till rätt stor och otymplig och vaggande. Det är ju en oundviklig utveckling, och det är bara att hoppas att tiden fram till förlossningen går snabbt. Det var otroligt skönt att sova i sin egen säng inatt, men jag har fortfarande halsont och känner mig seg, så nu ska jag ta mig en förmiddagslur.

På väg hem

Har haft jättebra dagar, men nu är det skönt att få komma hem! Har dragit på mig en förkylning och är jättetrött, så jag hade inte orkat med en dag till. Ser fram emot en lugn kväll och en ledig fredag. Lördagen blir det en lång jobbdag, och så några timmar på söndag också. Jag hoppas verkligen att jag inte blir sjuk, men lugn och ro och gott om sömn brukar göra susen för att bli lite kryare.

Ska fråga barnmorskan om sprutan på måndag, verkar som att det är viktigt att ta den, och att det inte har kunnat visa på risker för barnet. Istället ger sprutan barnet ett visst skydd en tid efter födseln, och det är ju en trygghet. Hur gör ni? Influensavaccin eller inte?

Måndagsångest

Inatt sov jag dåligt. Är hemma hos min bror och hans familj, och min brorsdotter på elva månader hade en dålig natt, så jag sov dåligt. Har känt mig lite smågrinig idag och ville bara vara ifred egentligen, men vi åkte till mormor, och så har jag försökt underhålla min brorsdotter lite, men hon minns inte mig (har inte träffat henne sen juli) och jag tycker att det är svårt att få kontakt. Eftersom jag redan var grinig så tog jag det personligt och började tänka att jag kommer bli en dålig mamma och jag vill inte ha några barn - och andra tankar i den riktningen.

Dessutom pratade jag med min svågerska om att ta vaccinet. Tidigare har jag tänkt att jag skulle hoppa över det och att så farligt kan det väl inte vara. Men hon sa (hon är distriktssköterska) att det kan leda till missfall om jag skulle få svininfluensan och om det skulle bli komplikationer. Då började jag stressa över det och oroa mig. Min svägerska skulle kolla upp lite mer på sitt jobb imorgon, men som det känns nu kommer jag att försöka ta vaccinet så fort som möjligt när jag kommer hem.

Jag ska lägga mig tidigt ikväll.

V 31 (30+0)

I torsdags kväll hände något med min mage. Den fick en annan form, från att se ut som en midjeväska (J:s uttryck), till att bli mer avlång. Sparkarna känns annorlunda nu också. Jag tror att lilltjejen har vänt på sig, och jag kände när hon gjorde det, för det drog och spände i hela livmodern. Nu ligger hon mer bekvämt - åtminstone för mig. Hon killar mig inte långt utåt sidorna med sina sparkar heller. Kan däremot inte bli klok på om hon ligger med huvudet neråt eller inte. Jag tror nästan det, men är inte säker. Tycker det är jättesvårt att känna efter. Barnmorskan kanske kan hjälpa mig när jag träffar henne nästa gång.

Är tacksam över min brist på gravidkrämpor. Inga hemorrojder, sura uppstötningar, bristningar, eller problem med urinvägsinfektioner. Numera nästan ingen foglossning heller. Såklart känner jag av ryggont, det är svårt att böja sig och vända sig i sängen och så vidare, men verkligen inget som jag inte kan leva med. Jag stoppar in täcket mellan benen och under magen, och så sover jag helt okej. Det lär ju bli tungt mot slutet i vilket fall som helst, så det är ju skönt att det är uthärdligt nu, speciellt eftersom jag har tänkt jobba in i v 38.

Trött

Är jättetrött och borde verkligen sova, men det är svårt att komma i säng när man har jobbat sent. Ska jobba hemifrån på förmiddagen imorgon, ska bli skönt. Jobbar fredag, men lördag-måndag är jag ledig. På söndag åker jag till min bror och hans familj. Har inte träffat min brorsdotter sedan i juni, så det är verkligen på tiden nu! Kommer vara i staden de bor under veckan på grund av jobb, och det ska bli mysigt att träffa dem lite mer.

Nu börjar arbetet med överlämning till den person som ska vikariera för mig under min föräldraledighet. Jag tycker att mitt jobb är väldigt roligt just nu, men det känns samtidigt otroligt spännande att få vara hemma och göra något helt annat, och det under så lång tid! Jag har jobbat på samma ställe i sex år, så det känns jättekonstigt att jag inte kommer att sköta mina arbetsuppgifter som vanligt.

Nu är det dags att sova! God natt!

Filt!

Har virkat och fogat ihop rutor intensivt på sistone, och idag gjorde jag det sista på min babyfilt och strök den. Är jättenöjd! Har aldrig gjort mormorsrutor tidigare. Visst skulle den säkert bli jämnare om jag skulle göra en till, men den här duger fint! Det ska ju synas att den är handgjord.

V 30 (29+0)

V 30 känns som en tydlig milstolpe som jag har sett fram emot länge! Nu börjar det verkligen närma sig! Nästa milstolpe får väl bli när det är 50 dagar kvar till BF. Nu känns det självklart att vara gravid, och jag tänker inte så ofta på hur lång tid det tog att komma dit, men när jag tänker på det känner jag mig så otroligt tacksam. Tänk att jag ska få bli mamma, och J ska få bli pappa! Jag vet att han kommer bli en superfin pappa till vår tjej. Känner på mig att hon kommer bli pappas flicka!

I onsdags var jag hos barnmorskan. Pulsen var hög som förra gången eftersom lilltjejen bökade runt som vanligt. Barnmorskan kände på min mage och var förvånad hur långt utåt sidorna livmodern var. Förmodligen har hon lagt sig mer eller mindre på tvären - inte konstigt att det spänner och drar! Jag ligger fortfarande lite under på SF-måttet, men följer min kurva, så det var ok. Barnmorskan sa att SF-måttet kommer öka rejält när barnet lägger sig annorlunda. Hon hade svårt att känna exakt hur hon låg, men igår kväll tyckte jag att det kändes som en mindre bula på höger sida (huvudet?) och en större på vänster sida (rygg+rumpa?). I så fall ligger hon dubblevikt tvärsöver magen, vilket skulle kunna förklara att sparkarna oftast känns långt ner på höger sida. På kvällen efter besöket började jag noja lite över hur tjejen ligger. Tänk om hon får för trångt till slut och inte kan vända sig? Så fastnar hon där och dör? Tror inte att det kan hända, men det är svårt att inte oroa sig över allt möjligt och omöjligt ibland.