Ruvardag 2

Inget nytt hände idag, precis. Jag mår prima. Tar mina Lutinus. Känner mig förhoppningsfull. Googlade lite igår och hittade denna sida, där det står precis vad som händer varje dag med embryot: http://www.fertilitetsguiden.com/behandlingar/ivf.php. Idag blir fortsätter tydligen morulan att dela sig och blir till en blastocyst. Förhoppningsvis har processen inte avstannat, utan fortsätter i kroppen. Kände mig väldigt illamående igår kväll, men det är väl för tidigt för att känna sånt än? Ömmar och drar lite i magen, men inte alls mycket.

God natt!

Ett nytt kapitel: ruvardag 1

Nu ikväll städade jag lite, och passade på att städa undan alla mediciner från IVF:en (förutom Lutinusen, då, den får jag dras med ett tag till). Det kändes som en lättnad! Och med de besked vi fick idag är det fullt möjligt att vi slipper göra om det någon mer gång. Men den här resan har lärt mig att inte ta ut för något i förskott. Jag sparar Puregonpennan och tillbehören som är över.

Runt lunch åkte vi iväg till Örebro. De hade lovat att ringa om ingen av de 13 äggen skulle överleva, och vi hade inte hört något. Jag har också mått oförskämt bra i helgen, inga tecken på överstimulering. Bara trötthet, men jag tror att det berodde på att jag slappnade av efter anspänningen jag levt under. När vi kom fram fick vi veta att av de 13 äggen var 10 mogna, och 7 hade börjat dela sig i olika takt förutom det som de skulle sätta in i mig direkt. De hade sagt att återföringen skulle vara smärtfri, vilket jag var väldigt skeptisk till. Men det kändes faktiskt i princip inte alls, så jag får kanske lära mig att lita på sjukvården lite mer. På ultraljudet kunde man se hur en liten luftbubbla med ägget i planterades i min livmoder. Inte klokt egentligen! Efteråt spolades katetern i labbet för att kontrollera att inte ägget satt kvar där, men det hade tydligen stannat kvar i mig. När jag reste mig upp från gynstolen ville jag nästan hålla ihop benen, det kändes som om det där lilla livet skulle kunna trilla ur mig när som helst. Barnmorskan som var med garanterade att det var omöjligt - och det vet jag ju egentligen att det är, det är så konstigt alltihop bara. Det lilla livet är vårt trots att det blev till i ett laboratorium. Nu väntar en lång, lång väntan på att få veta om det lilla livet vill stanna hos oss. Första steget är ju att få ett positivt graviditetstest. Sedan rädsla för missfall åtminstone fram till v 13. Men ett steg i taget. Det som händer i mig kan jag inte kontrollera, kan bara lägga det i Guds händer. Än så länge har det ju hela IVF-processen gått lysande!

Ikväll har jag känt lite dragningar i livmodern, men jag antar att ägget inte kan ha fäst än? Undrar hur lång tid det tar...

Stesolidseg

Nu är jag hemma igen. Är helt utslagen eftersom jag fick lugnande (Stesolid) innan äggplocket. Jag kände mig så pass spänd och nervös, så att när jag blev erbjuden piller så tog jag det. Istället för nervös blev jag trött och seg och sov en timme. Perfekt!

Men jag ska börja från början. Vi kom till Örebro 7.45. Fick gå upp sjukt tidigt. Väl framme fick vi veta att vi var nummer 3 i ordningen av tre par. Vi fick ett eget rum, och jag fick ta på mig väldigt snygga kläder - nån slags pyjamas med knappar på framsidan, och knästrumpor. Sen var det som sagt väntan som gällde. Vi fick fylla i medgivande till att frysa ner eventuella embryon, och J fick ge tillåtelse till att ett embryo befruktat med hans spermier fördes in i min kropp. Lite kul med tanke på att vi har försökt få just detta att hända de senaste åren - så varför skulle han ha något emot det? Men jag förstår tanken med det. Jag fick också en grej i armen som jag skulle få morfin igenom under själva ingreppet.

Runt 10.30 fick vi komma in för äggplocket. Då var jag rätt yr och mosig av Stesoliden. Jag fick lägga mig i gynstolen, och blev tvättad både utanpå och inuti. Sen satte de in något i slidan som spände upp den. Det kändes, men gjorde inte ont. Sedan la läkaren bedövning på flera ställen runt livmodertappen. Då ökades också min morfindos något, och det kändes i stort sett inte alls. Sen kollade de med ultraljud och såg många fina äggblåsor. Jag hade lite vätskansamling, men väldigt lite. Jag har också mått väldigt bra efter Ovitrellen. Hade väntat mig att jag skulle bli mer påverkad. Sedan stack läkaren in nålen som skulle tömma äggblåsorna. Jag hade väntat mig att det skulle göra ont, men blev förvånad när jag plötsligt på ultraljudet såg hur nålen redan var inne utan att jag hade känt något alls. Efter att första provröret var fyllt lämnades den direkt in till labbet, och vi fick direkt veta att det var ett ägg i första äggblåsan. Det kändes ju hoppfullt! Sedan tömdes blåsa efter blåsa i ganska snabb takt. Det fanns också en del mindre blåsor, men de fick vara kvar. Läkaren sa att hon trodde att det skulle se sämre ut med tanke på de papper de hade fått från mitt sjukhus hemma, men att hon inte såg någon stor risk för överstimulering. Jippi! Ovitrellen hade gjort sitt jobb och fått äggblåsorna att växa till rejält. Kanske vi skulle få ett ägg tillbaka den här cykeln!

Efteråt fick vi gå tillbaka (jag åkte i sängen - kändes lite överdrivet, men jag var rätt yr) till vårt rum. Där åt jag en macka, var hungrig vid det här laget eftersom jag bara fick äta en lätt frukost på morgonen. Ganska snabbt kom barnmorskan in med svaret. De hade fått ut hela 13 ägg! Medel ligger runt 7, så det var ju verkligen bra! Och om jag inte börjar må dåligt under helgen, och om något av dessa ägg nu tar sig, så blir det återföring på måndag kl 13.45. Känns otroligt spännande! Och jag är så lättad över att detta är över!

Vill ge en eloge till personalen i Örebro. De var så grymt proffsiga och trevliga och inlyssnande. Det kändes tryggt att ha med dem att göra!

På väg!

Lite nervös, men känns också lite spännande! Om några timmar rapporterar jag om hur det gick!

Snart bär det av!

Som tur var såg det bra ut, både på dagens blodprov och ultraljudsundersökningen. Jag har massor av ägg på gång, men inte för många än så länge och jag känner inte av några biverkningar. Ikväll ska jag ta ägglossningssprutan Ovitrelle. Imorgon ska jag inte ta någonting, och på fredag kl 7.45 ska vi vara på plats i Örebro för äggplock. Läkaren varnade för att jag kunde börja må lite sämre efter Ovitrelle-sprutan, när äggen växer till sig ordentligt. Om jag börjar må riktigt dåligt måste jag söka vård, men hon verkade inte tro att det skulle bli så. Det känns så skönt att det blir av nu, jag vill bara få det gjort. Kommer nog bli riktigt nervös på fredag!

Nytt läkarbesök

Klockan är 11 och jag har redan hunnit vara på sjukhuset två gånger. Först för blodprov och sedan för ultraljud. Jag hade många ägg, men få hade vuxit till sig rejält. Kanske tre, fyra stycken var riktigt stora. Å andra sidan fanns det ca 20 st som låg steget efter. Tyvärr gör det att läkaren går mer försiktigt fram. De är rädda för att alla de äggen ska växa till sig så att jag blir överstimulerad. Visst är jag glad att de är försiktiga med min kropp, men å andra sidan vill jag ha äggplocket överstökat! Det blir inte nu på onsdag som det kunde ha blivit. Jag ska komma för ytterligare ett blodprov + ultraljud på onsdag, och då kollar de återigen hur jag har svarat på behandlingen. Mitt blodprov mätte på något sätt hur äggstockarna svarar, och nivån var rätt hög men inte alarmerande hög. De vill inte chansa och därför blir det så täta undersökningar.

Eventuellt kan det bli äggplock på fredag, men jag fick också veta att de eventuellt inte sätter in något ägg denna cykel, utan fryser ner dem istället. Tydligen är det så att graviditetshormonet kan orsaka överstimulering (om jag förstod rätt). Och har jag då många ägg som kan orsaka problem så får jag med mediciner bygga upp slemhinnan efter nästa mens och sätta in ägget då. Men jag förstod samtidigt inte riktigt, för de plockar väl ut alla ägg, och då kan jag väl inte bli överstimulerad? Eller plockar de bara ut mogna ägg? Skulle kännas riktigt surt om jag inte får någon återföring denna månad. Det blir så utdraget, jag vill ju komma igång!

Jag ska fortsätta att ta Puregon + Cetrotide, men jag ska dra ner på Puregon-dosen lite grann. Tur att jag fick mer Puregon utskrivet, ampullen tog slut igår! Det är bara att hänga i, mycket tankar har jag, men mår bra än så länge.

Puregon, dag 9 och Cetrotide, dag 3

Nu börjar även Cetrotiden kännas som rutin. Kändes jättekrångligt att blanda vätskan och hålla på, men det är ju faktiskt inte speciellt svårt. Det svider ca en timme efter att jag har tagit den, speciellt om jag sitter upp. Fina små blåmärken får jag också, men det gör ju inget. Imorgon ska jag på nytt läkarbesök! Ska bli skönt att vara ledig imorgon efter en intensiv jobbhelg!

Puregon, dag 7 och Cetrotide, dag 1

Ikväll skulle jag olägligt nog jobba när den nya sprutan skulle tas kl 21. Jag åkte hem en kort sväng, och så var J med och kollade så att allt blev rätt. Barnmorskan hade varnat för att Cetrotiden skulle kännas, och några minuter senare sved det rätt bra i kanske någon timme. Men fullständigt uthärdligt. Det enda som oroade mig lite var att en del av vätskan kom ut igen när jag drog ut nålen. Hoppas att tillräckligt mycket kom in i kroppen!

Imorgon ska jag jobba hela dagen. Men roliga arbetsuppgifter. Tjoho!

Puregon, dag 6 och läkarbesök

Idag fick jag återigen se mina äggstockar och min livmoder på ultraljud. Skulle ju vara kul om jag fick se ett tickande hjärta någon gång, att man mäter storleken på ett litet foster i min mage istället för att mäta storleken på mina ägg.

Hur som helst.

Jag fick inte så tydliga svar. Allt såg bra ut, men min läkare fick be om ett extra utlåtande för att minska risken att jag skulle bli överstimulerad. Hon visste inte om jag skulle öka dosen med Puregon eller inte. Men sen fick jag ett samtal från dem: jag ska öka dosen något, och börja med Cetrotide imorgon. De visade mig hur jag skulle blanda det där pulvret med vätskan. J var med och såg på hur man skulle göra, så det ordnar sig säkert.

Sen fick jag tid för ett blodprov + nytt ultraljud på måndag. Visst är det träligt att springa på sjukhuset hela tiden, men jag är tacksam för att de är så noggranna. På måndag kommer det bestämmas vilken dag vi åker till Örebro, men läkaren trodde att det blir äggplock på onsdag, och återföring på fredag. Jag visste ju att det skulle bli nu till veckan, men ändå känns det jättekonstigt! Nu händer det grejer, liksom!

Sen åkte jag och hämtade ut alla mediciner jag hade kvar på receptet. Det var en hel del, som ni kan se. Ikväll ska jag jobba en liten stund. Är trött, men känner inte av några biverkningar.

Puregon, dag 5

Sista sprutan tagen innan läkarbesöket imorgon! Jag har ingen aning om jag ska fortsätta ta den, eller om det blir något annat. Kanske får vi reda på vilken dag äggplocket sker. Läskigt och spännande! Har lite känningar i magtrakten, speciellt när jag var ute på en långpromenad tidigare idag. Är väldigt glad att jag har fryst mitt träningskort, för det hade inte känts behagligt att träna nu.

Ska bli väldigt intressant att se hur många ägg som har växt till sig.

Puregon, dag 4

Tiden går fort! Om två dagar ska vi in till läkaren. Trodde nog att det skulle bli långsamt, istället rusar tiden fram så att jag knappt vet vad som händer. Men jag får nog igen det efter återföringen när jag ska sitta och vänta i två veckor på att få plussa. Då blir jag garanterat galen av otålighet.

Huvudvärken är borta, skickade ett sms till en kompis och bad att hon skulle be för mig, tog två Alvedon och sen var det borta imorse. Är mer trött än jag borde vara, men det är väl ganska naturligt när man går igenom en sån här grej. Kände idag igen hur det smärtade i äggstockarna, så något  händer nog därinne. Ikväll blir det spruta nummer fyra.

Puregon, dag 3

För andra dagen i rad är jag helt utpumpad, och med en huvudvärk som lurar runt hörnet. Visst hade jag en intensiv helg, men jag har sovit rejält i två nätter nu, och är ändå såpass trött att det är svårt att få något gjort. Detta är biverkningar som jag känner igen från Pergotime, och det är ju samma hormon jag får nu. Fast i mycket större dos = värre biverkningar. Hoppas att det här ger med sig, annars väntar några riktigt jobbiga veckor.

Redan igår morse, morgonen efter den första sprutan, kände jag hur det drog i magen, som vid ägglossning. Konstigt, det borde jag väl inte kunna känna så tidigt?

Puregon, dag 1

Ja, då var första sprutan tagen. Kändes i princip inte alls. Var på återträff med klassen från högskolan (var hela tio år sedan jag började - gaah!), och fick ta sprutan på toaletten. Kändes lite som om jag hade ett dolt drogmissbruk när jag smög in med sprutan. Var lite orolig att jag inte skulle fatta hur man skulle göra, men det gick hur bra som helst. God lördag på er!

Å där har vi det

Igår kom mensen. Väldigt väntat. Hade liksom sörjt i förväg, så nu känns det bara bra att veta. Samtidigt börjar jag oroa mig för sprutan och äggplocket. Den oron minskades inte precis av min kontakt med fertilitetsmottagningen. Jag hade fått veta följande: cd 3 tar jag Puregon fram till cd 7. Därefter skulle jag in för ett ultraljud. Därför behövde jag verkligen få tag på någon på fertilitetsmottagningen, så att de kan boka in mig på rätt dag. Det verkar ju vara rätt noga det där, jag kan liksom inte vänta till dagen därpå. Hur som helst, när barnmorskan ringer upp börjar hon prata om att jag ska ta Cetrotide på cd 5. Den medicinen har jag inte ens hämtat ut, och jag har inte fått några instruktioner om hur jag tar den. På mitt schema stod det bara Puregon och vilken dos jag skulle ta, inget annat. Men hon var väldigt envis på det, jag försökte vara lika envis på att det måste vara något fel, eftersom jag inte hade hört någon om Cetrotide. Till slut kom hon på att jag hade rätt, och att det berodde på att läkaren kom från Örebro, och där gör de på ett annat sätt. I min stad följer man upp med fler ultraljud istället för blodprov. Jag fick inte ihop det - för om läkaren var från Örebro borde jag ju fått ett schema med blodprov istället för detta. Men det spelar ju ingen roll egentligen, konstigt bara. Blir nervös över att de har så dålig koll. Det är ju ändå min kropp de håller på och mixtrar med. Med mina PCO-äggstockar är risken stora att jag blir överstimulerad, så jag vill att de ska veta vad de gör!

Imorgon börjas det. 

Varken det ena eller det andra

Idag hade jag inga test kvar, men de kom på eftermiddagen. Så jag tog ett då fast man inte borde såhär innan BIM. Negativt. Hade jag kanske ett tidigt missfall, var det därför jag fick ett svagt streck i lördags? Jag försöker verkligen att inte tänka på det. Och då är det bra att jag har ett så fantastiskt jobb! Kom på att jag hade glömt bort mina sorger när jag cyklade hemåt ikväll. Mitt jobb är inte alltid enkelt, men det är väldigt givande!

Jag har haft mensvärk från och till sedan söndag ungefär. Imorgon eller på torsdag är det dags för mens. Och sedan Puregon-spruta. Hade önskat att det skulle ta sig, men hoppas inte på det längre, tyvärr.

Bakslag

Sov oroligt inatt, och tidigt imorse tog jag ett graviditetstest som var tydligt negativt. Jag blev så otroligt besviken och ledsen. Visst behöver det inte innebära att det är kört, det är tre dagar till BIM, men jag får ingen bra känsla. Skulle iväg till kyrkan på förmiddagen, men stannade hemma. Alltför trött efter dålig sömn, och alltför deppig. Men det hjälper att bara ligga och vila och småpyssla med annat. Det känns också bra att det här är definitivt sista gången innan IVF, vi behöver hjälp!

Vet inte vad jag ska tro

Är jag knäpp, eller syns det ett svagt streck på graviditetstestet? Är inte säker på att det syns på bilden dock. Nu kommer jag vara speedad hela dagen ända till jag kan testa imorgon. Tycker att det ser starkare ut än spökstrecket jag fick i höstas. Fyra dagar kvar till BIM. Exiciting times!

Ska inte tänka på det ska inte tänka på det ska inte tänka på det ska inte

Dagarna segar sig verkligen fram. Jag har verkligen INGEN föraning i kroppen, varken åt det ena eller andra hållet. Hugger lite i livmodern, men inget särskilt alls. Inget speciellt händer mig i kroppen.

Just nu är jag så otroligt glad över att jag kan cykla överallt istället för att ta bilen. Våren är på väg och det känns helt fantastiskt! Jag har fryst mitt träningskort inför IVF:en, men tänker ta många promenader framöver. Och cykelturer då förstås. Sen fick jag precis hem min läsplatta från Amazon som jag tänkte lära mig hur den fungerar. Jag älskar att läsa, men har kommit av mig lite, men nu ska jag minsann börja igen. Har aldrig läst en E-bok i hela mitt liv, men nu ska jag försöka ladda ner några stycken från biblioteket. Ikväll kommer svärmor (som jag tycker mycket om). Hon skulle ha med sig havskräftor från västkusten, så det blir nog en mysig kväll. Har också börjar lära mig virka mormorsrutor. Lite gott och blandat för att sysselsätta tankarna med annat, helt enkelt.

God helg på er!

Google-sjuk

Nu börjar det närma sig - åtta dagar kvar till beräknad mens, och jag börjar bli lite knäpp i huvudet. Jag googlar symptom som en galning, trots att jag har googlat samma saker en massa gånger tidigare och redan kan alla artiklar, bloggar och forum mer eller mindre utantill. Jag kan inte hjälpa det. Försöker inte ens att hejda mig den här gången, jag tänker hoppas på det bästa och vet att hur jag än gör så kommer jag bli så fruktansvärt besviken om mensen kommer nästa vecka.Testade till och med idag trots att jag vet att det nog är omöjligt att få ett positivt resultat så här tidigt. Negativt såklart, så idag har det varit lite deppigt. Dessutom hade jag lovat att passa en 6 mån bebis en timme idag, vilket inte gjorde saken bättre.

Jag känner mig tröttare än vanligt, och det drar och sticker i livmodern mer än vanligt. Tycker också att jag har kissat ovanligt många gånger idag. Lite grann har det ilat i brösten sen helgen, men de är inte precis ömma. Det är mina symptom. Men som sagt, om jag är gravid är jag på dag 2+6 om jag har räknat rätt. Så det är inte konstigt om jag inte känner så mycket. Som vanligt kan man inte mycket annat att göra än att vänta. Och det är så fruktansvärt frustrerande. Vad ska jag fördriva tiden med?