Har nu tillbringat tre dygn på lägret. Är konstant trött, trots att jag försöker sova ordentligt. Men samtidigt är det väldigt roligt och givande också. Träffar många nya och gamla bekanta, och jag och ca 80 andra ledare jobbar för att ungdomarna ska få en bra vecka. Det krävs lite organisering när 500 tonåringar ska äta, leka, lyssna på seminarier, med mera. Men allt har gått bra så här långt.
Själv har jag som sagt kämpat med tröttheten hela veckan. Jag är förvånad över hur mycket mindre jag orkar - det tar lite tid att vänja sig vid. Får ta tupplurer när jag kan, och längtar efter en riktig sovmorgon. Nu börjar jag få en rejäl mage, vilket känns helt fantastiskt. Kan inte sluta kolla på den. Vecka 17, redan! Jag tycker ju mig ha känt av sparkar några gånger, men det är svårt att vara helt säker. Längtar tills det blir så tydligt att jag inte behöver tveka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar