Skönt att ha rätt!

Sov oroligt inatt med märkliga drömmar. Kl 8.30 imorse befann vi oss på sjukhuset för ultraljud. Jag kände mig orolig och lugn samtidigt. Allt borde vara okej, jag hade en bra känsla, men man kan ju aldrig veta. Sedan försvann alla tankar på något annat när vår lilla bebis skymtade fram på skärmen. Ett litet knyte som gjorde grimaser, viftade på armar och ben, och som är vår. Det kändes helt otroligt! Barnmorskan skulle kolla av en hel rad med grejer, men allt verkade sitta på rätt plats och fungera.

Hon frågade om vi ville veta könet, och det ville vi, hade vi ju bestämt innan. J trodde kille, jag trodde tjej. Jag förstår inte hur man kunde se någonting alls, men hon sa att det var en flicka där inne. Min känsla har varit rätt! Men det absolut viktigaste var att se att det lilla livet mådde bra. Nu tänker jag njuta av det här fullt ut, nu tänker jag utgå från att allt ska gå bra!