Sen i lördags har jag varit otroligt trött, tröttare än någonsin tidigare under graviditeten. Barnet är kanske inne i en växtspurt? Vill sova jämt, men kan inte riktigt komma till ro och somna heller. Försökte lägga mig flera gånger i går eftermiddag, somnade till en stund, men kände mig lika utmattad när jag vaknade. Blir ju segt att ligga i sängen och dåsa hela tiden, så jag var uppe istället, men helt borta i huvudet.
Har varit ledig idag, och borde kanske ha tagit det lite lugnare, men passade på att ta en sväng till IKEA, och sen veckohandla. Jag vill sätta upp lite hyllor för att skapa lite mer plats i lägenheten. Det kommer ju behövas framöver. I början kommer vi inte att inreda något barnrum, barnet får sova i spjälsäng bredvid vår säng. J spelar datorspel en del, och om vi ska ha ett barnrum måste vi flytta ut hans dator i vardagsrummet. Det tar plats och ser rörigt ut, så det undviker jag så länge som möjligt. Jag tänker att det lilla livet i början bara bryr sig om att vara varm, mätt och torr, så hon kommer nog nöja sig med att dela rum med oss ett tag.
Idag var jag på lite information om foglossning och ryggbesvär. Det var kanske inte så mycket nytt, men bra att få ställa lite frågor, och man fick papper på knipövningar att ta hem. Det ska ju vara viktigt att bygga upp muskulaturen i bäckenbottnen, men det är inget som jag har som rutin, precis. Kanske borde försöka jobba på det. När jag gick därifrån tänkte jag att nu är jag med i den där klubben. Gravidklubben. Som kändes så ouppnåelig bara för något halvår sen. Det kändes konstigt att tänka på. För sorgen har jag inte glömt. Inte heller tankarna på alla andra som just nu känner samma utanförskap som jag kände. Jag tar verkligen inte min graviditet för given. Det är en enorm gåva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar