V 30 känns som en tydlig milstolpe som jag har sett fram emot länge! Nu börjar det verkligen närma sig! Nästa milstolpe får väl bli när det är 50 dagar kvar till BF. Nu känns det självklart att vara gravid, och jag tänker inte så ofta på hur lång tid det tog att komma dit, men när jag tänker på det känner jag mig så otroligt tacksam. Tänk att jag ska få bli mamma, och J ska få bli pappa! Jag vet att han kommer bli en superfin pappa till vår tjej. Känner på mig att hon kommer bli pappas flicka!
I onsdags var jag hos barnmorskan. Pulsen var hög som förra gången eftersom lilltjejen bökade runt som vanligt. Barnmorskan kände på min mage och var förvånad hur långt utåt sidorna livmodern var. Förmodligen har hon lagt sig mer eller mindre på tvären - inte konstigt att det spänner och drar! Jag ligger fortfarande lite under på SF-måttet, men följer min kurva, så det var ok. Barnmorskan sa att SF-måttet kommer öka rejält när barnet lägger sig annorlunda. Hon hade svårt att känna exakt hur hon låg, men igår kväll tyckte jag att det kändes som en mindre bula på höger sida (huvudet?) och en större på vänster sida (rygg+rumpa?). I så fall ligger hon dubblevikt tvärsöver magen, vilket skulle kunna förklara att sparkarna oftast känns långt ner på höger sida. På kvällen efter besöket började jag noja lite över hur tjejen ligger. Tänk om hon får för trångt till slut och inte kan vända sig? Så fastnar hon där och dör? Tror inte att det kan hända, men det är svårt att inte oroa sig över allt möjligt och omöjligt ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar