Stesolidseg

Nu är jag hemma igen. Är helt utslagen eftersom jag fick lugnande (Stesolid) innan äggplocket. Jag kände mig så pass spänd och nervös, så att när jag blev erbjuden piller så tog jag det. Istället för nervös blev jag trött och seg och sov en timme. Perfekt!

Men jag ska börja från början. Vi kom till Örebro 7.45. Fick gå upp sjukt tidigt. Väl framme fick vi veta att vi var nummer 3 i ordningen av tre par. Vi fick ett eget rum, och jag fick ta på mig väldigt snygga kläder - nån slags pyjamas med knappar på framsidan, och knästrumpor. Sen var det som sagt väntan som gällde. Vi fick fylla i medgivande till att frysa ner eventuella embryon, och J fick ge tillåtelse till att ett embryo befruktat med hans spermier fördes in i min kropp. Lite kul med tanke på att vi har försökt få just detta att hända de senaste åren - så varför skulle han ha något emot det? Men jag förstår tanken med det. Jag fick också en grej i armen som jag skulle få morfin igenom under själva ingreppet.

Runt 10.30 fick vi komma in för äggplocket. Då var jag rätt yr och mosig av Stesoliden. Jag fick lägga mig i gynstolen, och blev tvättad både utanpå och inuti. Sen satte de in något i slidan som spände upp den. Det kändes, men gjorde inte ont. Sedan la läkaren bedövning på flera ställen runt livmodertappen. Då ökades också min morfindos något, och det kändes i stort sett inte alls. Sen kollade de med ultraljud och såg många fina äggblåsor. Jag hade lite vätskansamling, men väldigt lite. Jag har också mått väldigt bra efter Ovitrellen. Hade väntat mig att jag skulle bli mer påverkad. Sedan stack läkaren in nålen som skulle tömma äggblåsorna. Jag hade väntat mig att det skulle göra ont, men blev förvånad när jag plötsligt på ultraljudet såg hur nålen redan var inne utan att jag hade känt något alls. Efter att första provröret var fyllt lämnades den direkt in till labbet, och vi fick direkt veta att det var ett ägg i första äggblåsan. Det kändes ju hoppfullt! Sedan tömdes blåsa efter blåsa i ganska snabb takt. Det fanns också en del mindre blåsor, men de fick vara kvar. Läkaren sa att hon trodde att det skulle se sämre ut med tanke på de papper de hade fått från mitt sjukhus hemma, men att hon inte såg någon stor risk för överstimulering. Jippi! Ovitrellen hade gjort sitt jobb och fått äggblåsorna att växa till rejält. Kanske vi skulle få ett ägg tillbaka den här cykeln!

Efteråt fick vi gå tillbaka (jag åkte i sängen - kändes lite överdrivet, men jag var rätt yr) till vårt rum. Där åt jag en macka, var hungrig vid det här laget eftersom jag bara fick äta en lätt frukost på morgonen. Ganska snabbt kom barnmorskan in med svaret. De hade fått ut hela 13 ägg! Medel ligger runt 7, så det var ju verkligen bra! Och om jag inte börjar må dåligt under helgen, och om något av dessa ägg nu tar sig, så blir det återföring på måndag kl 13.45. Känns otroligt spännande! Och jag är så lättad över att detta är över!

Vill ge en eloge till personalen i Örebro. De var så grymt proffsiga och trevliga och inlyssnande. Det kändes tryggt att ha med dem att göra!