måndag 29 april 2013

Ett nytt kapitel: ruvardag 1

Nu ikväll städade jag lite, och passade på att städa undan alla mediciner från IVF:en (förutom Lutinusen, då, den får jag dras med ett tag till). Det kändes som en lättnad! Och med de besked vi fick idag är det fullt möjligt att vi slipper göra om det någon mer gång. Men den här resan har lärt mig att inte ta ut för något i förskott. Jag sparar Puregonpennan och tillbehören som är över.

Runt lunch åkte vi iväg till Örebro. De hade lovat att ringa om ingen av de 13 äggen skulle överleva, och vi hade inte hört något. Jag har också mått oförskämt bra i helgen, inga tecken på överstimulering. Bara trötthet, men jag tror att det berodde på att jag slappnade av efter anspänningen jag levt under. När vi kom fram fick vi veta att av de 13 äggen var 10 mogna, och 7 hade börjat dela sig i olika takt förutom det som de skulle sätta in i mig direkt. De hade sagt att återföringen skulle vara smärtfri, vilket jag var väldigt skeptisk till. Men det kändes faktiskt i princip inte alls, så jag får kanske lära mig att lita på sjukvården lite mer. På ultraljudet kunde man se hur en liten luftbubbla med ägget i planterades i min livmoder. Inte klokt egentligen! Efteråt spolades katetern i labbet för att kontrollera att inte ägget satt kvar där, men det hade tydligen stannat kvar i mig. När jag reste mig upp från gynstolen ville jag nästan hålla ihop benen, det kändes som om det där lilla livet skulle kunna trilla ur mig när som helst. Barnmorskan som var med garanterade att det var omöjligt - och det vet jag ju egentligen att det är, det är så konstigt alltihop bara. Det lilla livet är vårt trots att det blev till i ett laboratorium. Nu väntar en lång, lång väntan på att få veta om det lilla livet vill stanna hos oss. Första steget är ju att få ett positivt graviditetstest. Sedan rädsla för missfall åtminstone fram till v 13. Men ett steg i taget. Det som händer i mig kan jag inte kontrollera, kan bara lägga det i Guds händer. Än så länge har det ju hela IVF-processen gått lysande!

Ikväll har jag känt lite dragningar i livmodern, men jag antar att ägget inte kan ha fäst än? Undrar hur lång tid det tar...

2 kommentarer:

  1. Håller tummarna!!!

    SvaraRadera
  2. Gud så spännande! Håller tummarna för att det stannar kvar! :)

    Ha ha, jag är lite som dig. Skulle nog gärna stå på huvudet när de har stoppat in ägget. Jag är förhoppningsvis snart där också. Är på sprutdag4 idag. :)

    SvaraRadera