Hade en väldigt bra jobbhelg, åkte hem en kort sväng till föräldrarna, och kom hem precis i tid till föräldrautbildningen. Eller rättare sagt kom vi lite sent, så vi missade höra när alla presenterade sig. Det var lite synd, men sen hade vi lite övningar där vi fick fundera kring vilka förväntningar vi hade på oss själva som föräldrar, och på vår partner. Det var bra med en introduktionsgång, även om varken J eller jag hade ett jättestort behov av att prata av oss. Det gör vi med andra vänner - och med varandra såklart. Det är inte så naturligt för någon av oss att öppna oss så mycket för folk vi inte känner. Men visst kände jag igen en hel del av de tankar och funderingar som dök upp, och jag sa också något om vad jag tänkte på. Men en sak gick upp för mig: att J nog är mer orolig för mig och barnet än vad han låtsas om. Borde ha förstått det eftersom han frågar mig flera gånger om dagen ifall barnet har sparkat idag.
De senaste dagarna har det spänt väldigt i magen, snudd på obehagligt och smärtsamt. Nu ikväll kunde jag tydligt känna hur ena sidan av magen var hårdare än den andra - det var huvudet eller en liten rumpa som stack ut, svårt att veta vilket. Att vi väntar på att vårt lilla barn ska poppa ut blir tydligare för varje dag.
Hoppas det blir bra med föräldrautbildningen! Längtar efter att få köra igång :) Visst är det en väldigt speciell känsla när man verkligen känner hur bebisen sticker ut någonstans i magen :) Kramar
SvaraRadera