Läkarbesök

Så kom besöket på sjukhuset då vi skulle starta igång vårt IVF-försök. Jag kände mig deppig och stressad innan. Jag hade gärna velat ha lite mer detaljerad information innan besöket, så jag visste vad jag kunde vänta mig. Men som kompensation blev vi fullständigt fullmatade med information under den timmen vi var där. Kände mig nästan snurrig till slut.

Läkaren kom fram till att vi skulle göra det "korta protokollet", vilket innebär två veckor av stimulering. Kort låter ju bra. Från början lät det som jag skulle få börja redan idag (!), men sen räknade läkaren ut att då skulle äggplocket bli runt påsk, och då har de stängt. Så nu får jag vänta till nästa mens. Jag berättade om att jag hade haft långa cykler hela hösten, och att jag förmodligen inte ägglossade alls denna månad. Jag frågade också om vi kunde försöka ännu en månad, medan vi väntar på att få starta igång. Läkaren trodde att jag hade börjat bli resistent mot Pergotime, så hon skrev ut recept så att jag nu ska ta två tabletter per dag denna månad, istället för en. Börjar på lördag. En ökning av dosen innebär att jag måste ta ett ultraljud om drygt en vecka för att kolla att jag inte har blivit överstimulerad. Men det är inte helt fel, för då kan de samtidigt kolla när jag borde få nästa mens, och så kan man räkna ut när äggplock och allt annat borde bli. Hon trodde att vi ändå skulle hinna med två försök innan kliniken stänger för sommaren.

Sammantaget: positivt och hoppfullt på alla sätt, men är så trött nu! Jag har nog ägnat mer mental energi åt detta än jag har förstått. Softar ikväll.