För den nördige

Jag har letat och letat på nätet efter information om hur HCG-nivåerna (det som ett graviditetstestet mäter) stiger i kroppen vid en graviditet. Jag tyckte att det var konstigt att det var så svårt att hitta, det skulle vara bra att veta när det går att testa. Om man ex vet att testet man har är känsligt för 25 mlU/ml, så kan det ju vara bra att veta när man kommer upp i de nivåerna. Till slut hittade jag detta på engelska Wikipedia. Där finns en tabell som ser ut så här:

The following is a list of serum hCG levels. (LMP is the last menstrual period dated from the first day of your last period.) The levels grow exponentially after conception and implantation.

weeks since LMP	mIU/mL
3	5 – 50
4	5 – 426
5	18 – 7,340
6	1,080 – 56,500
7 – 8	7,650 – 229,000
9 – 12	25,700 – 288,000
13 – 16	13,300 – 254,000
17 – 24	4,060 – 165,400
25 – 40	3,640 – 117,000
Non-pregnant females	<5.0
Postmenopausal females	<9.5

Plötsligt förstår jag varför informationen inte går att hitta någonstans. Nivåerna varierar så kraftigt att det inte är till någon hjälp överhuvudtaget. Inte förrän fem veckor efter sista mensen kan de flesta få ett positivt utslag på ett test. Tidiga test hjälper egentligen inte, förutom att man eventuellt kan få utslag tidigare. Först en vecka efter beräknad mens ska nivåerna ligga så högt att alla får ett positivt utslag, och då är miniminivån så hög att det inte spelar någon roll vilket test man använder.

Trodde jag var något på spåren här, men inte.

Skör

Idag kom mensen. Känner mig väldigt låg. Och som att jag går sönder när som helst. Besvikelsen blir bara värre för varje gång, så pass att jag nu är tacksam att vi bara har ett försök kvar på egen hand innan det blir IVF, trots att jag verkligen inte vill gå den vägen.

Är så trött på det här. Trött på att vara ledsen. Trött på att hoppas. Trött på att känna efter vad som händer i kroppen, trött på min kropp som inte verkar fungera. Kanske kan ändå IVF göra processen lite kortare. För så här kan jag inte hålla på länge till. Det finns en gräns för vad man fixar.

Besviket inlägg

Testade negativt igen nu på morgonen (fredag). Tre dagar kvar till beräknad mens. Tårar och ledsenhet hela dagen. Som tur är hade jag mannen hemma som höll om mig och tröstade. Jag undrar hur länge till jag orkar med det här.

Tillfällig brist på karaktär

Ikväll kunde jag inte hålla mig. Testade fyra dagar för tidigt, ville så gärna veta även om jag visste att det var i det närmaste omöjligt att få ett positivt utslag. Och mycket riktigt. Så onödigt. Jag hade ju bestämt mig för att vänta till måndag.

Tyvärr kommer jag nog testa imorgon också. Så det blir säkert ett besviket inlägg då med.

Överraskningarnas tid är inte förbi

Idag är jag trött. Och har svårt att koncentrera mig på jobbet och annat som ska göras. Försöker att inte grubbla över om jag är gravid, men det är svårt att låta bli. Kan tyvärr inte testa förrän måndag och börjar ångra att jag inte köpte de där tidiga testen trots allt. Då hade jag kunnat pröva redan nu. Men är jag inte gravid sparar jag mig en rad besvikelser på detta sätt.

Brösten började ömma redan i lördags, över en vecka innan förväntad mens. Känns som ett gott tecken, även om just mina ömmande bröst har lurat mig många gånger. Förra månaden tyckte jag det var ett tecken att brösten började ömma sent. Suck. Man är ganska selektiv när det gäller sånt här. Jag är ärligt talat förvånad över min förmåga att inbilla mig, ser mig annars som en ganska jordnära människa. Det är ju härligt när man kan överraska sig själv.