När vi gjorde vår första IVF, kunde vi frysa in två ägg. Det var skönt att veta att den möjligheten fanns, att vi inte behövde göra om hela proceduren igen. Jag tog Pergotime, fick omslag på ägglossningsstickan, och i november 2015 sattes ett ägg in. Jag blev gravid. Lätt som en plätt. Jag reagerade på att strecket på graviditetstestet inte blev så starkt, men på mottagningen lugnade de mig och sa att det var normalt. I v 9 fick jag göra ett ultraljud. Då såg de två hinnsäckar, men den ena såg ut att vara tom. Jag väntade kanske tvillingar! Läkaren gav mig en ny tid ett par veckor senare för att kolla igen, men trodde att det var en tvilling som hade dött tidigt. Han flyttade också bak datumet flera dagar, vilket jag tyckte var konstigt. Det var ju en IVF-graviditet, det borde ju stämma på dagen. Det kändes inte riktigt rätt.
Ett par dagar innan mitt andra ultraljud började jag blöda. Jag blev såklart hur sänkt som helst. Men det blev aldrig så mycket blod, och på ultraljudet visade det sig att den tomma hinnsäcken var borta. Kroppen hade stött ut den. Även denna läkare flyttade tillbaka mig ytterligare, men intygade att allt såg bra ut. Jag försökte lita på det, men det hände vid ett par tillfällen att jag kände livmodern krampa, och jag fick som ett tryck nedåt. Samma känsla som när förlossningen satte igång. Men det avtog alltid. Veckorna gick, jag började känna sparkar, vi började planera för barn nummer två, vi berättade för alla. Och så var det dags för rutinultraljudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar