Jag har upptäckt att det inte finns så många som skriver om sin barnlöshet. Kanske för att det är privat och jobbigt att tänka på. Eller för att de allra flesta får barn inom ett år eller två. Med den här bloggen vill jag skriva av mig lite, men kanske också kunna vara ett stöd för någon som kämpar med samma sak som jag.
En sak har jag bestämt mig för. Att inte låta längtan efter barn ta över mitt liv. Jag har mycket annat i mitt liv som är meningsfullt och som jag är tacksam för. Barn är inte allt. Men det är en stark längtan, och en sorg som ibland gör sig påmind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar