V 12 (11+0)

Nu går veckorna fort! Lika bra det, allt man vill är ju att komma förbi de kritiska veckorna. Nu är vi på resa - har varit många timmar på flyg och tåg och vilar nu upp oss en stund på hotellet. Strax innan vi åkte fick vi en kallelse till ultraljud - den 21 augusti! Spännande! Har börjat känna av ett lätt illamående igen de senaste dagarna. Det är inte jättespännande, men känns ändå bra så länge man har några symptom. Magen växer också, det känns jättehäftigt. Det är nog inget andra tänker på, men jag har märkt att min kropp förändras. J ser det också. I morse tyckte jag mig se början till en mörk strimma från naveln och nedåt - tydligen en pigmentförändring som man kan få.

Resan hittills har varit lite påfrestande, men jag hoppas att jag kan slappna av nu när vi väl är framme. Trevlig helg på er allihop!

Regnigt

Är trött hela tiden, men det är rätt lugnt nu när jag har semester. Idag har regnet forsat ner hela dagen. Vi gick en sväng på stan för att göra några ärenden. Det viktigaste var inköp av stödstrumpor eftersom vi ska flyga utomlands på fredag. Vi blir bara borta tre nätter, men det ska bli kul! Tydligen rekommenderas det att man har stödstrumpor större delen av graviditeten, inte bara under flygning. Men det verkar lite krångligt, tycker jag. Då måste man tvätta hela tiden - om man inte ska lägga många hundra kronor på dessa strumpor. Först och främst ska jag ha dem på flyget, så får jag se om det känns bra. Kollade också på väskor - har bara en gammal sunkig bag. Skulle vara fint med en riktig väska som man kan rulla på marken. Men det är svårt att bestämma sig utan att ha kollat upp vad man kan tänkas behöva. Kanske åker och köper något imorgon. Det gäller att vara ute i god tid - en hel dag innan vi åker!

Nu gäller det att koppla av

Inget mer blod idag. Bara ytterst lite gammalt blod igår, så att det knappt gick att se. Så det var nog bara ett litet kärl som brast. Nu gäller det bara att försöka koppla av och njuta av semestern. Det har gått sådär. Det är svårt att varva ner. Känner mig nedstämd och missnöjd utan att veta varför. Kanske blir det en extra press att det är just semester och nu borde jag ha så superkul varje dag. Det hjälper ju inte heller att jag har fått styra med en del jobbrelaterat också. Tyvärr kan jag inte låta det vänta, så det är bara att ta. Mitt jobb är sånt. Pratade med J (och grät en skvätt), och vi bestämde att vi skulle försöka hitta på något litet varje dag så att jag kan må lite bättre. När jag inte mår bra har jag svårt att ta mig för saker själv. Så jag sitter mest framför TV:n och surfar, och det blir inte bra i längden. Då blir jag ännu mer deppig. Jag misstänker att mina graviditetshormoner spökar en hel del också.

Men idag känns det lite ljusare. Ska ut och gå med en vän, J och jag ska laga mat ihop. Imorgon kommer en kär vän på besök med sina barn. Hoppas att jag kan börja njuta av semestern nu!

V 11 (10+0)

Har haft en trevlig midsommar trots allt!  Vi var hemma hos ett par vänner. De har fått alla barn som de vill ha, så jag fick med mig en hel kasse mammakläder hem. Hon ville inte ha något betalt, verkligen jättesnällt.

Det kom pyttelite blod på toapapperet idag, ännu mindre än igår. Så jag tror inte att det finns något skäl till oro. Men om det skulle bli mer så tänker jag minsann inte lida i tysthet. Då åker jag in och kräver ett ultraljud. Men som sagt så ser det bra ut. Läste att det kan komma lite blod på grund av att livmodern växer och trycker på livmodertappen. Så här lite blod kan ju inte vara farligt. Så länge det inte kommer mer. Hoppas verkligen att det håller sig så här nu. Annars blir jag en mycket ledsen tjej.

Snälla oro, lämna mig

Upptäckte en liten strimma blod idag när jag skulle torka mig på toaletten. Det förstörde såklart mitt humör fullständigt. Tusen tankar. Ska det här gå åt skogen nu? Är det därför jag inte mår illa längre? Kommer det en störtflod imorgon? Försöker hålla mig lugn och inte göra en stor grej av detta. Jag vet ju att det inte alls behöver betyda något. Usch vad tungt det känns just nu. Ska gå och lägga mig, försöka sova bort alla jobbiga känslor.

Inskrivning

Idag (onsdag) var det inskrivning hos barnmorskan. Svarade på en massa frågor, sa definitivt nej till KUB. Och tog en massa blodprov och urinprov. Jag låg kvar på i stort sett samma vikt, hade gått ner något. Blodtrycket låg på en bra nivå och barnmorskan kunde inte se några tecken på att jag löper ökad risk för några komplikationer. Vi pratade lite om möjligheterna att få ett extra ultraljud i v 12, men tydligen har de blivit väldigt restriktiva efter forskning som antyder att det skulle kunna påverka fostret. Ingen vet hur mycket som är skadligt, eller om det verkligen är farligt, men tydligen kunde inte barnmorskan hjälpa mig med en remiss. Den skulle bara komma tillbaka. Just nu börjar jag må lite bättre både psykiskt och fysiskt, så jag ska verkligen försöka klara av att vänta till slutet på augusti när rutinultraljudet blir. Men blir jag väldigt orolig får jag helt enkelt ringa till gyn och tjata. Eller boka ultraljud privat, även om det kostar skjortan.

Illamåendet är fortfarande i princip helt borta, vilket jag är väldigt tacksam över. Är trött, speciellt om jag har en intensiv dag. Något som känns riktigt spännande är att jag faktiskt kan se en liten utbuktning längst ner på magen. Jag har en del växtvärk, så det händer nog en hel del därinne. Ju mer magen växer, ju mer verkligt kommer det nog att kännas! Häftigt när kroppen börjar förändras! Jag kanske inte kommer vara lika entusiastisk när bristningarna börjar komma, men just nu känns det bara roligt.

Semesterfixar

Idag tar vi det lugnt efter en intensiv helg, tvättar och donar lite. Träffade både J:s och min släkt i helgen. Trevligt, men mycket folk. Jag märker av att jag är lite extra hormonell, det har blivit mer påtagligt den senaste veckan. Jag reagerar starkt på saker som egentligen inte är så allvarliga. Men det är väl bara att ta.

Illamåendet har varit borta några dagar, vilket jag är väldigt tacksam över. Visst har tanken slagit mig att det kan bero på att något är galet. Samtidigt jobbar magen lika trögt som tidigare, och jag är väldigt trött. Så det känns som att det inte finns något att oroa sig över.

En dag i taget.

V 10 (9+0)

Från och med denna vecka kallas embryot foster. Eller - det beror på vilken app man läser. Men 1177-appen säger så, och jag litar mest på den. Känns som alltid kul med en ny vecka. Varje fredag utan blödningar eller annat strul känns som en seger. Något som också känns som en seger är att min semester börjar idag! Skönt! Har inte så mycket inplanerat, och det känns bra. Då kan jag anpassa mig efter dagsformen och ta det lugnt när jag behöver det.

Idag är en lugn jobbdag. Jag ska mest plocka i ordning lite saker, ställa in mailen med ett meddelande om att jag har semester, samla ihop kvitton från kortet. Skönt att ha avslutat saker och ting innan semestern.

Studentdag

Låg i sängen imorse när ett präktigt illamående sköljde över mig. Fick väcka J så att han hämtade lite yoghurt till mig och det blev genast bättre. Nu är jag på väg för att fira studenter - fyra stycken ska jag hinna med! Man får vara lite effektiv, men det ska nog gå alldeles utmärkt.

Rastlös

Nu börjar jag bli lite trött på att inte orka göra någonting. Det är kanske i sig ett bra tecken, för det innebär nog att jag börjar få lite mer energi trots allt. Är jag riktigt seg nöjer jag mig ofta med att ligga på soffan. Känns lite osäkert att ge sig iväg på saker när man kan börja må illa lite när som helst. Igår var jag lite stressad, och då mådde jag dåligt större delen av dagen. Idag har jag tagit det lugnt och har nästan inte varit illamående alls! Vi pratade om att ge oss iväg och spela minigolf, men på eftermiddagen blir jag alltid så seg, så det blev fika på balkongen och en liten promenad istället. Mannen köpte jordgubbar till mig. Han vet minsann vad som gör mig glad!

Känner mig fortfarande lite låg, men jag får acceptera läget, helt enkelt. Jag känner mig inte glad över att vara gravid. Jag tror bara att allt ska gå åt skogen igen. Det är jobbigt att vara trött och illamående. Kanske kommer gravidlyckan så småningom. Det spelar ju säkert in att man inte alls känner av det där lilla fostret som ska finnas i magen. Istället mår man bara lite halvskumt. Tänk när man börjar känna att fostret rör sig i magen! Vilken häftig känsla! Jag är nog lite förväntansfull också mitt i alla andra känslor.

V 9 (8+0)

Idag är det ny vecka. Jag har flyttat den lite fram och tillbaka, för jag har inte vetat hur man räknar veckorna vid IVF och jag har fått lite olika besked. Men nu sa läkaren på fertilitetsmottagningen att man räknar V 2+0 från äggplocket. Ganska logiskt egentligen. Det betyder att fredagar är dagen då jag går in i en ny vecka. Det är drygt fyra veckor sen jag fick positivt utslag på graviditetstestet, och sex veckor sedan äggplocket. Konstigt vad tiden går! Efter några dagar med ganska mycket illamående, har det känts bättre igår och idag.

Tidigare har jag tänkt att det är oron som har gjort att jag inte kan känna riktig glädje över graviditeten. Men nu börjar jag fundera på om jag framförallt är låg på grund av att jag inte orkar som tidigare och att min kropp inte riktigt är som förr. Lägenheten är en enda röra. Vi ska ha besök ikväll så vi måste städa, men mannen känner sig inte heller riktigt pigg. Jag orkar inte laga mat, är egentligen inte sugen på mat även om jag kan vara hungrig ibland. Det känns inte så roligt att träffa folk och vara trevlig, men det är inte kul att sitta hemma och ha tråkigt när man inte orkar ta sig för något. Jobbet har jag noll inspiration för. Jag mår bättre när jag rör på mig, men det är så extremt svårt att ta sig ut. Vill bara ligga i en kokong i några veckor tills den här känslan går över och energin kommer tillbaka. Så skönt att jag börjar min semester redan om en vecka! Känns helt perfekt! Och nödvändigt.

Ultraljud

Idag såg jag ett litet hjärta flimra till på skärmen. En litet liv som fanns i mig. Tacksam! Allt såg bra ut, embryot var precis så stort som det skulle vara. Ändå känns det så konstigt att det finns något därinne. Det känns bra. Läkaren sa att missfallsrisken minskar betydligt när man har sett ett hjärta. Men det kan ju såklart hända.

Ledig dag...

...och mer energi. Ska försöka gå igenom garderoben för att se vad jag har för snygga och bekväma kläder att ta på mig. Just nu är det väldigt obehagligt med allt som sitter åt runt magen, speciellt när jag precis har ätit. Vill ha kläder som sitter bra och inte avslöjar figuren alltför mycket.Ska lägga ner lite vinterkläder i förrådet och ta upp lite sommarkläder. Det känns helt meningslöst att köpa nya kläder nu när kroppen kommer att förändras så mycket. Ska till England i sommar, då kanske jag kan shoppa lite snygga mammakläder! Om nu allt går bra. Ultraljudet är imorgon. Försöker att förbereda mig för dåliga nyheter, samtidigt som jag inser att jag kommer att bli helt förstörd hur mycket jag än försöker förbereda mig mentalt. Hittills har jag inte blött det allra minsta, så det finns inga tecken på att något skulle vara fel. Det skulle vara att jag mår för bra i så fall. Men alla mår ju inte så dåligt heller. Lite illamående då och då, lite sura uppstötningar, trög i magen och trött. Men jag hade nog trott att det skulle vara mycket värre att vara gravid. Jag brukar bli lite illamående vanligtvis också om jag inte har ätit på länge. Är bara lite känsligare nu, så jag tycker inte att det är så farligt. Pratade med mamma igår, och hon lugnade mig. Det verkar som om hon inte heller mådde superdåligt. Går sånt i arv?

Oro

Ständigt denna oro. Nu tycker jag inte att jag är riktigt lika illamående, och är orolig för det. Är trött som bara den och bävar för varje dag som är fulltecknad. Är rädd att jag inte ska orka. Just nu handlar allt om att ta sig igenom arbetsdagen. Orkar inget annat, men har accepterat att det är så. Lägenheten ser ut som en katastrof, pengarna försvinner på hämtmat, och jag sover minst en timme på eftermiddagen, så djupt och med så verkliga drömmar att det tar lång tid för mig att fatta var jag är när jag vaknar. Märker att jag blir piggare av att röra på mig, men det är inte lätt att ta sig ut när man är så seg.

Tänk om man bara kunde ha lite tillit på något sätt. Lita på att det kommer att gå bra istället för att noja för precis allt. Jag gör mitt bästa för att nå dit. Lita på att Gud har allt i sina händer. Inte så att jag är beskyddad från allt ont, men att jag har en Vän oavsett vad som händer.