För den här gången, alltså. Det är min fjärde omgång med Pergotime sedan missfallet. Börjar imorgon. Känns tråkigt, men okej. Nu finns det ju inte så mycket man kan göra, men sen när ägglossningen närmar sig kommer jag nog bli mer stressad. Det här är vår sista chans innan vi ställer oss i kö för IVF. Sedan är det 3-6 mån väntan innan det blir vår tur. Önskar verkligen att jag blir gravid nu så att jag slipper krångla med hormoner och annat, men vågar inte hoppas på att det ska gå vägen.
Pratade med en vän idag att det känns som om jag har blivit snuvad på något, något som alla andra bara får utan att ens reflektera över det. Det verkar så enkelt för andra att få barn, det är som om de har tillgång till någon barntillverkarhemlighet som jag har missat.
Men: är tacksam för min man, kära vännen J, att jag har härliga vänner och familj, ett spännande jobb att gå till, ett hem som jag trivs i. Mycket gör mig glad, även om något fattas mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar